Den siste Atenaren - 16

Total number of words is 4424
Total number of unique words is 1752
23.2 of words are in the 2000 most common words
33.0 of words are in the 5000 most common words
38.1 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Julianus och Krysanteus hade dagliga förtroliga sammankomster, på
vilka de överlade om bästa sättet att rena den gamla läran, bringa
henne i överensstämmelse med tidens krav och till klarhet i henne
utveckla de grundsatser, av vilka de hoppades en människosläktets
förbättring. Att dessa grundsatser redan funnes i henne och att de
voro tillfyllestgörande för människans lycka, därom kände sig båda
övertygade. Julianus, som vid sin tronbestigning hade vägrat emottaga
titeln dominus eller envåldshärskare och redan börjat omgiva makten
med alla den forna frihetens symboler, drömde om den romerska
republikens återställande och hoppades att genom ändamålsenlig
uppfostran av det uppväxande släktet kunna åstadkomma inom romerska
världen, vad Moses med den fyrtioåriga vandringen i öknen ville
åstadkomma inom Israel: trälandens förträngande av ett fritt, friskt
och ädelt folkmedvetande. Krysanteus delade hans hänförelse. De
uppgjorde, till vinnande av detta mål, planer, vilkas djärvhet och
genomgripande syftning borde stängt dem varje utsikt till
förverkligande, om ej de litat på himmelens bistånd, sina avsikters
renhet och den ofantliga makt, som vilade i händerna på en romersk
imperator. Julianus var endast trettio år gammal, full av kraft,
klokhet, snille och hängivenhet. Vad skulle icke Krysanteus kunna
vänta av honom?
Att tillgripa våldsamma medel, därifrån avstodo de både av grundsats
och klokhet. De händelser, mitt i vilka de levde, hade lärt Julianus,
att det världsliga svärdet lika litet kan utrota villfarelsen som
sanningen. Han ville måhända även framställa för världen ett föredöme
av mildhet, utövad av den gamla lärans bekännare, vid sidan av de
rysliga grymheter, till vilka kristianerna under sitt väldes dagar
gjort sig skyldiga.
Julianus hade beslutit att för alla romerska rikets provinser utse
män, som genom ungdomens uppfostran skulle medverka till de stora mål
han åsyftade. Han valde i samråd med Krysanteus de präster och
filosofer, som för dessa ändamål syntes lämpligast. Krysanteus själv
fick befallning att verka i Akaja, och han emottog med glädje
förtroendet. Då han återvände till Aten, medförde han till dess
myndigheter ett kejserligt påbud, som samtidigt spreds i rikets övriga
provinser. I detta påbud uttalade Julianus till en början sina planer
i avseende på den gamla lärans prästerskap. Han påbjöd, att i varje
stad prästerna skulle, utan avseende på stånd eller förmögenhet,
väljas bland sådana medborgare, som utmärkt sig framför de övrige
genom vishet och människokärlek. Deras heliga förrättningar kräva både
kroppslig och andlig renhet, och då de lämna templen för att återtaga
det vanliga livets omsorger, böra de sträva att även i statsborgerliga
dygder föregå sina medborgare med efterdömen. Prästens studier böra
överensstämma med hans kall. Känner han sig dragen till epikuréernas
eller tvivlarnes grundsatser, bör han nedlägga sitt ämbete; i annat
fall bör han dess flitigare studera Pytagoras', Platons och stoikernas
filosofi, emedan dessa lära, att världen styres av en himmelsk försyn,
som är källan till varje timlig välsignelse och bereder människosjälen
ett kommande tillstånd av straff eller belöning. Påbudet stadgade, att
präster, som vore ovärdiga sitt kall, skulle avsättas.
I samma kungörelse förklarade Julianus, att han ville dela med
kristianerna den ära de förvärvat, då de ordnat barmhärtighet och
välgörenhet i stort. Särskilt påminde han atenarne, att deras fäder
voro de förste, som inrättade allmänna sjuk- och försörjningshus för
fattiga, och han uppmanade dem att återuppliva detta deras fäders bruk
i enlighet med tidens krav.
Slutligen förordnade han, att de allegoriska förklaringar, som
filosoferna gjort av de gamla gudasagorna, skulle samlas och nyttjas
som allmän skolbok vid ungdomens undervisning, och invigningen i de
eleusinska hemligheterna kostnadsfritt stå öppen för fattiga
medborgare och slavar.
Till förfallna tempels återuppbyggande och nyas uppförande i de
helleniska städerna anslog Julianus stora penningsummor. Han befallde
tillika, att kristianerna på egen bekostnad skulle återuppbygga eller
laga sådana tempel, som de förstört eller skadat för den gamla lärans
anhängare.
Judarne, som under den föregående styrelsen varit på mångahanda sätt
förföljda, ställdes särskilt under kejsarens hägn. Han gav dem
tillstånd att återvända till Jerusalem och beslöt att med penningar ur
romerska statskassan återuppföra Jerusalems tempel i dess forna
härlighet.
Sedan han ordnat rikets förvaltning och tryggat dess lugn mot
trosflockarnes inbördes hat, lämnade han Konstantinopel för att draga
i härnad mot romerska rikets gamle fiende Persien, som under hans
företrädares styrelse härjat och intagit romerska gränsland.
--------------------------
På återresan från Konstantinopel besökte Krysanteus med sin dotter det
gamla orakeltemplet i Delfi. Det var Julianus' avsikt, att det skulle
återfå sin forna prakt och den pytiska orakeltjänsten återställas; han
hade åt Krysanteus anförtrott utförandet av denna plan. Vintern hade
nu avlövat den åldriga, åt Apollon helgade lunden och bäddat drivor i
dalen. Krysanteus och Hermione funno templet öde. Dess siste präst,
den gamle Herakleon, vars hus Krysanteus och hans dotter en gång
gästat, var död; hans tjänarinna hade flyttat till den närbelägna
staden. När Krysanteus och Hermione lämnade templet--Hermione
fördjupad i minnena från den natt hon där upplevat--varsnade de en
man, som långsamt steg uppför den ena av dalens branta väggar och
försvann bakom en klippa. Han bar hjälm på huvudet, svärd vid sidan,
men var i trots av den stränga kölden endast skyld av ett djurskinn
kring midjan. Anländ till staden, hörde Krysanteus där, att det
rövarband, som innästlat sig i Parnassens klyftor, ännu fortfor att
härja i omgivningen.
Stadsboarne trodde sig veta, att fridstörarne tillhörde den kristna
sekt, som kallades donatister, mot vilka Konstantius påbjudit
utrotningskrig, och som under mångåriga förföljelser hade urartat till
ytterlig vildhet. Flyktande från sina nedbrända byar till ödemarker
eller otillgängliga bergstrakter, hade de där ordnat sig till
rövarband, som oroade de afrikanska provinserna och även andra nejder
på andra sidan Medelhavet, till vilka spridda hopar lyckats komma
undan.
Vad de donatister vidkom, som oroade nejden kring Delfi, hade dessa
från början endast utgjort ett litet antal, men småningom ökats med
rymda slavar och soldater samt missdådare av varjehanda slag. Icke nog
härmed. Bland de ensligt boende herdarne och åkerbrukarne i de
parnassiska dälderna hade de vunnit många anhängare åt sin tro, och
dessa med sina familjer hade icke tvekat att lämna lugnet och
torftigheten i sina hyddor för att med trosfränderna dela deras vilda
levnadssätt.
Krysanteus beslöt att uppsöka dessa donatister. Stadsboarne avrådde
honom från det vådliga företaget, men han stod fast i sitt uppsåt.
Hermione ville följa honom; han gav henne lov därtill. Ledsagade av
vägvisare, som kände bergstrakten, begåvo de sig ditin. Det dröjde
icke länge, innan de möttes och anhöllos av några i lumpor klädda, men
välväpnade karlar, som, förvånade över deras djärvhet, nalkats dem,
icke för att plundra, utan för att fråga dem om deras ärende och om
meningen med deras resa.
Krysanteus meddelade dem, vad de hitintills icke vetat, att kejsar
Konstantius avlidit och makten övergått i händerna på Julianus, en man
tillgiven ingen av de kristna bekännelserna, utan den gamla läran,
samt att han, Krysanteus, uppsökte dem i kejsarens namn, för att
kungöra dem den allmänna trosfördragsamhet och fria religionsutövning,
som nu var påbjuden i romerska riket. De väpnade männen lyssnade
misstroget till Krysanteus' ord, men villforo hans önskan att visas
till bandets stamhåll, där han kunde få tala med dess samlade
medlemmar.
Donatisterna hade valt sitt tillhåll i en svårtillgänglig, mot
stormarne skyddad klyfta, vars söndersplittrade väggar bjödo dem
naturliga bostäder, som de, så långt sig göra låtit, hade förbättrat
med sammanfogade trädstammar. I dessa boningar, otillräckliga värn mot
vinterkölden och snöyran, dvaldes mer än fyra hundra män, och även
många kvinnor och barn. Den lilla karavanens ankomst väckte stor
förvåning och samlade folket omkring sig. De halvnakna männen, de i
trasor höljda kvinnorna och barnen buro alla prägeln av vildhet och
gruvliga försakelser. Det enda de ägde i överflöd voro vapen och dessa
av mångfaldiga slag, från den spikslagna klubban--alla donatisters
älsklingsvapen, som de givit namnet Gideon eller Israeliten--till de
hjälmar, spjut, svärd och sköldar, vilka de hemfört som segerbyte
efter slagna legionärer.
Krysanteus upprepade, att han kom i den nye kejsarens namn, för att
förkunna dem tillgift för vad de brutit mot den lagliga ordningen,
samt skydd för deras personer och religiösa övertygelse, ifall de
ville återvända i samhällets sköte. För att underlätta denna återgång
tillförsäkrade han dem en tillräcklig jordsträcka i sydligaste delen
av Attika, där bostäder även voro upplåtna åt många av deras i
religionen liktänkande, men fredligare sinnade bröder, novatianerna.
Intilldess att förberedelserna till denna bosättning träffats, lovade
Krysanteus, att deras menighet skulle förses med allt vad till livets
underhåll hon tarvade, emot det högtidliga löfte från deras sida, att
de icke vidare skulle oroa nejden med strövtåg.
Efter lång överläggning mellan donatisternas präster och äldste
tillkännagåvo de, att de lyssnat till kejsarens anbud och tacksamt
emottoge det. Dock ville de ännu icke giva något bindande löfte, innan
de rönt, huru världen utanför deras berg i själva verket hade artat
sig. För detta ändamål hade en av deras äldste tillbjudit sig att
följa Krysanteus, för att sedan återvända till de sina och meddela dem
vad han sett. Krysanteus gav detta förslag sitt bifall och återvände
till Delfi, ledsagad av donatisternas ombud, en trasig, långskäggig,
vilt blickande gubbe.
Av Delfis innevånare emottogs underrättelsen om den lyckade
underhandlingen med glädje, ty donatisterna hade varit dem ett svårt
plågoris. Dessas ombud återvände snart till sina berg för att styrka
sanningen av Krysanteus' utsaga. Krysanteus överenskom med Delfis
myndigheter om tillförsel av nödvändighetsvaror till donatisterna, och
tre av deras äldste åtföljde honom på resan till Aten för att själva
lägga hand vid förberedelserna till den nya bosättningen.
I Aten mottogos Krysanteus och hans dotter med jubel och festligheter.
Annæus Domitius, som, efter att hava rönt flera prov på kejsarens
ynnest (ehuru konsulatet visserligen uteblev), ilat tillbaka till
Aten, hade på en allmän folkförsamling föreslagit och utan motstånd
genomdrivit, att en bildstod skulle uppresas åt kejsarens vän och
lärare, Atens förste medborgare.
Krysanteus sammankallade församlingen och meddelade henne kejsarens
reformatoriska avsikter. De hänförda medborgarne lovade att av alla
krafter samverka till uppnående av det stora gemensamma målet. Den
gamla lärans prästerskap rensades, och de utmärktaste medborgare
tävlade att intaga de härigenom uppkomna lediga ämbetena;
offertjänsterna inrättades med förnyad prakt, skolor byggdes för alla
klassers barn, barmhärtighetsstiftelser bildades, det stora flertalet
bemödade sig att återgå till en enklare och strängare levnadsordning,
själva ungdomen syntes livad av en sedligare ande, övergav med några
få undantag sina yppiga och bullrande nöjen och skyndade till
gymnasiernas härdande lekar och filosofernas lärosalar. Allt syntes
båda, att en ny och bättre tid var kommen.


FÖRSTA KAPITLET.
Ett år därefter.

- Alexander, sade Karmides till sin unge kammarslav, jag reser bort
och torde icke återkomma så snart. När, vet jag icke själv. Om därför
juden Baruk infinner sig i morgon för att föra dig bort, så bryt detta
brev och visa honom det.
Alexander såg förundrad ut, ty hans herre hade under dagens lopp icke
nämnt ett ord om någon resa, ej heller voro förberedelser för en sådan
träffade. Men än mer än han undrade förskräcktes han av den oförmodade
utsikten, att Baruk skulle komma och föra honom bort. Vad betydde
detta? Hade hans herre, som hitintills visat sig så god mot Alexander
och nöjd med hans tjänster, nu plötsligt ledsnat vid honom och sålt
honom till Baruk, den rike köpmannen, som med sina fartyg utförde
slavar till alla delar av jorden, ja, även till barbarerna, där, såsom
man trodde, deras öde var att slaktas på blodtörstiga gudars altaren?
- Du ser ledsen ut, min gosse. Var icke rädd, du! Giv mig en bägare
vin och gå sedan att sova!
- Herre, frågade Alexander med försagd röst, har du sålt mig till
Baruk?
- Huru kan du komma på ett sådant infall? Nå, för att lugna dig, må
du då veta, att brevet, jag räckte dig, är ditt frihetsbrev. Du är
fri, min gosse, fri som fågeln under himmelen. Du är icke slav längre.
Förstår du mig?
Alexanders ansikte ljusnade.
- Fri? O, vad säger du? Skulle detta vara mitt frihetsbrev? utbrast
han, i det han vände och synade brevet. Är det möjligt?
- Det är visst.
Alexander fattade Karmides' hand och kysste den.
- Det är bra, sade Karmides och drog sin hand tillbaka. Men du
glömmer bägaren. Skynda dig!
- Fri! upprepade slavgossen med förtjusning. Men varmed har jag
förtjänt denna godhet? O, min herre, huru skall jag vedergälla dig ...
- Bägaren! Skynda dig! ropade Karmides.
Alexander hade svårt att hämma utbrottet av sin tacksamhetskänsla. Men
på en förnyad vink av Karmides ilade han ut för att återvända med den
fyllda bägaren i hand.
Karmides tömde den.
Alexander frågade tvekande:
- Får jag icke följa dig på din resa?
- Nej, det är onödigt. Jag behöver dig icke.
- Vart ämnar du?
- Ingen nyfikenhet! Gå din väg!
- Men fastän jag är fri, tillåter du mig väl att stanna i ditt hus och
vara dig nära? vågade Alexander tillägga, i det hans tillgivenhet
speglades i hans ansikte.
- Lämna mig i ro för dina frågor! ... Dock, fortfor Karmides, sedan
han varseblivit Alexanders sorgsna utseende, stanna, jag vill säga dig
något. Omständigheterna bjuda, att vi måste skiljas, min vän. I morgon
är Baruk ägare till detta lanthus. Jag reser i natt från Aten, och det
kan hända, att du icke mer får återse din forne herre. Det var
fördenskull jag gav dig friheten. Det är nu din egen sak, huru du
skall nyttja din frihet för att slå dig fram igenom världen. Följ din
natur och fatta lyckan, när du kan, i lockarne! Se där mitt råd, lätt
att giva, men svårare till sin senare del att följa. Men däri består
just levnadskonsten, Alexander. Jag har märkt, att du är vetgirig, att
du hänger över mina böcker, att det finns en grammatiker i dig, om än
icke en filosof. Gå i morgon till Krysanteus' hus. Begär att få tala
med hans dotter, Hermione. Säg henne, att du varit Karmides'
kammarslav, säg henne, att du varit icke alldeles likgiltig för hans
hjärta, men att du nu saknar både boja och bröd. Du kan skriva. Bed
Hermione utverka dig en plats bland hennes faders bokavskrivare. Ditt
ansikte är hos sådana människor som Krysanteus och Hermione ett
anbefallningsbrev; de skola fägna sig åt din önskan. Krysanteus skall
förelägga dig något verk, som, medan du avskriver det, kan inviga dig
i hans vetenskap, ifall du tänker, medan du skriver. Han skall ordna
det så, att du kan bilda din själ genom samma arbete, varmed du
förtjänar ditt bröd. Och märker han, att du begagnat dig av detta
tillfälle, så skall han från avskrivare göra dig till sin lärjunge,
föra dig ut till Akademia och giva dig rum bland patricier och söner
av romerska senatorer. Därmed är ju din lycka gjord, Alexander. Du
varder, vad kejsar Julianus är, en lärjunge av Krysanteus. Du blir
knäkamrat med kejsaren, min gosse, och du varder filosof, full av moln
och idéer, av dimmor och begrepp. Nu har jag icke mer att säga dig, om
icke det, att du frambär min mantel och tänder lampan i bokrummet. Fy,
inga tårar, Alexander! Du är ful, när du gråter. Gå din väg!
En stund efter att Alexander hade avlägsnat sig, gick Karmides till
det lilla bokrummet invid sängkammaren. Hans ansikte var blekt och bar
stämpeln av dyster beslutsamhet. Sedan han funnit den rulle, efter
vilken han sökt, flyttade han lampan till en soffa, lade sig och
öppnade boken, men glömde att läsa och försjönk i sina egna tankar.
- Dock, jag måste skriva till henne ... endast några rader ... för
att rättfärdiga mig ... befria mig från varje ytterligare tanke på
henne.
Han steg upp igen, lämnade boken och satte sig att skriva:
»Karmides hälsar Rakel för sista gången. Jag tog det steg, vartill min
plikt manade mig, och varav vi båda hoppades fastare knutna de band,
som förenat oss. Du vet nu utan tvivel, att jag gjorde det förgäves.
När jag i dag hos din fader anhöll om din hand, förstummades han av
harm och förvåning. 'Du, hedningen, du, den lättsinnige, liderlige,
utarmade Karmides!' Det var hans svar. Jag behövde ingen utläggning av
det; jag behövde endast se den blick, varmed han ledsagade det.
Tyvärr, min Rakel, har din fader rätt. Oss emellan är en skiljemur,
som ej kan överstigas. Må ödet städse vara dig vänligt! Vad mig
vidkommer, har jag varit vis nog att göra mig utledsen på samma gång
som utarmad. Vad bekymrar det mig, om jag icke har ett guldmynt att
köpa ett nöje för, då jag ej ens vill hava alla världens nöjen till
skänks? Livet är mig en utpressad orange, vars skal jag kastar bort.
Jag går till ett land, där man lika litet besväras av glädje som av
smärta, lika litet av fruktan som av förhoppningar, förmodligen icke
heller av tankar. Men kan man tänka där och minnas det förflutna, så
torde det hända, att jag någon gång vill blanda det gudomliga lugnet,
som njutes där, med en tanke på dig.»
- Gott, tänkte Karmides, nu är den saken avfärdad. Vad har jag kunnat
göra mer för den arma flickan, än jag gjort? Har jag icke, för att
lyckliggöra henne med en säll villfarelse, hycklat för henne en
lidelse, som längesedan slocknat? Det var en olycklig stund, då jag
förvirrades av hennes mörka ögon. Hon har gjort mig mer bryderi än
alla andra kvinnor tillsammans. Hennes ömhet, hennes svartsjuka,
hennes fruktan för framtiden, hennes olyckliga känslighet, som iklätt
sig tusen former för att plåga mig, allt detta har jag burit med ett
tålamod utan like.
Hon älskar mig! I denna stund gör det mig gott att vila vid den
tanken. Även Alexanders tårar behagade mig. Jag är då verkligen älskad
av två människor! Min bortgång skall således förorsaka smärta hos två
varelser! En tröst för människonaturen!
Att försvinna ur världen och efterlämna ett tomt intet av känslor, det
är en avskyvärd tanke. Det tomma intet framför mig och bakom mig, och
mellan dessa svalg en ohygglig dödsryckning! Nej, nej, åtminstone
något bakom mig!
Jag hoppades en tid att med Rakel vinna en vacker andel av hennes
faders rikedomar. Vad hade då skett? Jag hade rest till Bajæ, för att
med havssältan återställa mina livsandar. Jag hade åter börjat njuta
--en liten tid och mer av vana än av ungdomslust--hade därefter
hemfallit åt läkaren och besvurit honom odödliggöra en usel tillvaro.
Epikuros' lära är den sämsta, som en människohjärna frambragt. Jag
avskyr denna fega lära att njuta måttligt för att njuta länge. De söka
nöjet, men gå att uppblanda det med en stadigvarande fruktan för
överdriftens följder--och därför finna de icke vad de söka. De blanda
gudarnes vin med människonaturens uslaste drägg, som är feghet. En
sådan blandning var mig vämjelig. Jag sökte njutningen oblandad och
gick min bana utan att se till höger eller vänster.
Andra akten av livet är härlig. Den första är intetsägande, den tredje
tråkig, den fjärde neslig. Jag har alltid avskytt ålderdomen.
Författarens välvilja yppar sig, på bekostnad av hans snille, däri att
femte och sista akten kan inskjutas i stycket varhelst man behagar.--
Dessa betraktelser återförde Karmides' tankar till boken, som han
öppnat. Det var en avhandling om döden. På sådana verk var den
helleniska bokvärlden rik. Tröstegrunder mot döden utgjorde för
filosoferna av vissa skolor en viktig avdelning av deras sedelära.
Som en resande höves ville Karmides i förväg veta något om det land,
dit han beslutit färdas.
Författaren uppställde först den fråga, om det för människans lycka är
bättre att omsorgsfullt undfly varje tanke på döden eller i tid vänja
sig därvid för att icke gripas av fasa och mista sin jämvikt, när den
oundviklige nalkas. Han kallade döden med de mildaste smeknamn--en
ljuv drömlös slummer, sömnens broder, ett återvändande i moder Jordens
sköte, en av den goda Naturen själv föranstaltad upplösning av vår
kropp och dess beståndsdelars blandning med vänliga element--och han
undrade däröver, att mången hade föredragit det förra medlet framför
det senare. Det lugn, de därigenom hoppas vinna, hotas ju varje
ögonblick, ty naturen öppnar för våra ögon gravar i tusental,
oräkneliga varelser med liv och känsla omkomma varje ögonblick. Vilken
förskräcklig ångest måste ej gripa den, som till och med i sitt friska
tillstånd, med oförsvagade nerver ej lärde fördraga tanken på döden,
när han slutligen angripes av en sjukdom, när denna sjukdom gör
framsteg, när läkaren tvekar, när läkaren överger honom! Endast fega
och tanklösa människor kunna fördenskull välja ett medel, så
otillförlitligt och farligt, till sitt lugns bevarande. Dock medgav
författaren, att även för jordens ädlaste och tappraste stammar,
hellenerna och romarne, var döden ett skräckord, av lagen förbjudet
att nämnas vid offerhögtidligheterna och andra festliga sammankomster,
av höviskheten utvisat från enskilda sällskapskretsar.
Detta, fortfor författaren, visar hvilka djupa rötter avskyn för döden
likväl äger i människonaturen. Denna avsky måste övervinnas, såvida
icke själens klarhet skall grumlas av de alldagligaste händelser.
Fördenskull överensstämde författaren med alla hellenska filosofer
däri, att en människa, som älskar sitt lugn, bör så tidigt som möjligt
vänja sig vid dödstanken och undersöka, vad döden egentligen är. Han
påminde om Epikuros, som under en plågsam sjukdom och nära sin
upplösning skrev till en vän, att hans själs glädje motväger kroppens
plågor, och att hans sista dag även är hans lyckligaste. Mången hämtar
i tron på själens odödlighet och fröjder i ett kommande liv ett mod,
som icke låter nedslå sig. Författaren ansåg dock ovärdigt för den
vise att hämta styrka från något, som möjligen är en villa. Man bör
finna styrka i sig själv. Är det icke, frågade han, tillräckligt
tröstande att hava levat och i sin levnad hava uträttat något nyttigt,
och att med denna återblick på det förflutna förmäla den
lyckliggörande föreställningen att förenas med jorden, som alstrar och
närer allt gott och skönt, att genom sin lekamens upplösning ännu
efter döden varda nyttig för de likar, som man i livstiden älskat?
Författaren uppräknade och skildrade en mängd fall, som kunna göra
människan, i trots av hennes inrotade avsky för döden, likgiltig mot
honom, ja, fientlig mot sitt eget liv. Bland dessa uteglömde han icke
de vällustingar, som tömt fröjdernas bägare till dräggen. Många av dem
hade av fruktan för döden rusat i hans armar och föredragit
förintelsen framför förintelsetanken.
Denna skildring var gjord med en styrka, som kunde komma håren att
resa sig på läsarens huvud och förflytta honom bland de skildrades
antal.
Författaren uppehöll sig länge vid föreställningen om förintelsen.
Hans iakttagelser överensstämde med Plutarkos' åsikt däri, att rädslan
för döden hos de flesta människor uppstår icke så mycket genom tanken
på de plågor, som ledsaga dödskampen, ej heller genom Tartarens eller
helvetets skräckbilder, som just genom tanken på förintelsen. »Må mina
händer och fötter förlamas, må bölder hölja min kropp, må mina kval
komma tänderna att hacka och gnissla; blott livet återstår mig, är jag
nöjd, om ock jag hängde naglad vid korset,» säger Mæcenas. Och många
människor tänka som han. Människoanden, liksom hela naturen, fasar för
det tomma. Han kan förlika sig med, ja, till och med eftersträva ett
tillstånd av oföränderlighet, oavbrutet lugn, otillgänglighet för sorg
och glädje, hopp och fruktan; men ett sådant tillstånd är ännu icke
förintelse. Det kläder sig i skepnaden av en ljuv, drömlös sömn, som i
sitt djup äger möjligheten av återuppvaknande och under den domnade
ytan gömmer en känsla av behaglig vila. Men där varje möjlighet till
förändring är borta tillika med det, som skulle vara mäktigt av
förändring, där icke ens ett tillstånd gives, där fantasien neddyker i
en gränslös tomhet, fåfängt famlande i evigt mörker efter några
atomer, varmed hon kunde forma sig en bild av det ofattliga, där gapar
förintelsen.
Karmides kastade boken ifrån sig och steg upp. Hans själsliv hade
under den förflutna tiden varit som en mekanism, driven av yttre
tryck: han var förslappad, ödelagd, hopplös, det var allt vad han
kände om sig själv, och han ville icke leva, emedan den framtid, som
väntade honom, vore tom på allt utom försakelser. Att nedsjunka till
samhällsdräggen, sedan han lyst i yppiga kretsar och varit en stjärna
bland den njutningslystna ungdomen, att kringsmyga i en trasig mantel,
ett mål för löje eller medlidande av dem, på vilka han bortslösat sin
rikedom, att följd av föraktet vandra en förtidig bräcklighet, en
neslig ålderdom till möte, detta hade målat sig med hemska färger för
hans inbillning. Han kunde undgå detta öde genom frivillig död. Den
hade han länge motsett som slutet på sin bana. Frivillig död ingick i
hans filosofi, och han hade icke funnit någon svårighet att försona
sig med tanken därpå. Självmordet hade tvärtom förekommit honom som
ett lämpligt slutuppträde i livets lustspel, höjande verkan av det
hela. Att slockna mitt i styrkan av sin glans, att lämna världen,
medan han ännu bländade henne och syntes henne avundsvärd och lycklig,
att ungdomlig, vacker, frisk och föremål för kvinnors ömhet slita sig
ur nöjets famn och ila i gravens, det vore ju den enda död, som kunde
anstå en Karmides!
Vidare hade Karmides icke tänkt över döden. Han emotsåg den som en
nödvändighet och ville begagna till och med denna nödvändighet på ett
sätt, som smickrade hans högmod. Dock, när hans timliga välfärd hotade
som en lutande byggnad att sammanstörta över honom, hade han från dag
till dag uppskjutit sitt beslut. Nu var dock den sista dagen inne.
Överlevde han även den, så hade han även överlevat sig själv, och
döden, fördröjd med några timmar, skulle varda lika neslig, som om den
väntade honom efter en lång bana av förakt och elände.
Han hade fördenskull i en kall och lugn sinnesstämning beslutit, att
den nu stundande natten skulle varda den sista.
Men i detta ögonblick, när han kastade boken ifrån sig, kände han vad
han hitintills icke känt--tvekan. Människonaturens fasa för
förintelsen, så kraftigt och psykologiskt sant skildrad i den okände
författarens arbete, hade gripit även honom.
Han gick några slag över golvet, fåfängt kämpande mot en rysning, som
genomilade hans lemmar. Därefter lämnade han rummet, kastade manteln
över sig och skyndade ut.
Svarta och förvirrade välvde tankarne i hans hjärna. Han var icke i
stånd att råda över och ordna dem för att med lugn överväga sin
ställning och med förståndsgrunder kämpa mot självbevarelsedriftens
ansträngningar.
I detta tillstånd vandrade han framåt, utan att se, vart han gick.
Först i grannskapet av staden fick han öga för sin omgivning. Han såg
dubbelporten och hörde från gatan Kerameikos sorlet av de talrika
lustvandrande, som njöto den svala stjärnsmyckade nattens klarhet.
Han stannade, ty i denna sinnesstämning fördrog han icke att se eller
ses. Bakom honom låg begravningsplatsen. Han vände om och gick dit.
I porten hejdades han av två mötande män. Som han gick förbi, lade den
ene av dem sin hand på hans arm och uttalade hans namn.
Obehagligt överraskad, stannade Karmides, mönstrade mannen och
igenkände Petros, homoiusianernas biskop.
- Klemens, sade denne till ynglingen, som följde honom, gå före mig
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Den siste Atenaren - 17
  • Parts
  • Den siste Atenaren - 01
    Total number of words is 4130
    Total number of unique words is 1912
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.4 of words are in the 5000 most common words
    35.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 02
    Total number of words is 4367
    Total number of unique words is 1890
    22.9 of words are in the 2000 most common words
    33.4 of words are in the 5000 most common words
    38.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 03
    Total number of words is 4463
    Total number of unique words is 1778
    23.1 of words are in the 2000 most common words
    31.8 of words are in the 5000 most common words
    35.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 04
    Total number of words is 4293
    Total number of unique words is 1831
    21.6 of words are in the 2000 most common words
    31.3 of words are in the 5000 most common words
    35.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 05
    Total number of words is 4431
    Total number of unique words is 1855
    23.0 of words are in the 2000 most common words
    33.4 of words are in the 5000 most common words
    38.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 06
    Total number of words is 4378
    Total number of unique words is 1795
    22.2 of words are in the 2000 most common words
    32.1 of words are in the 5000 most common words
    38.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 07
    Total number of words is 4509
    Total number of unique words is 1742
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    40.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 08
    Total number of words is 4447
    Total number of unique words is 1789
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    34.2 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 09
    Total number of words is 4542
    Total number of unique words is 1838
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.8 of words are in the 5000 most common words
    38.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 10
    Total number of words is 4399
    Total number of unique words is 1842
    23.0 of words are in the 2000 most common words
    33.5 of words are in the 5000 most common words
    39.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 11
    Total number of words is 4635
    Total number of unique words is 1686
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 12
    Total number of words is 4464
    Total number of unique words is 1747
    23.5 of words are in the 2000 most common words
    34.0 of words are in the 5000 most common words
    39.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 13
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1737
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    34.5 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 14
    Total number of words is 4299
    Total number of unique words is 1636
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 15
    Total number of words is 4307
    Total number of unique words is 1685
    22.1 of words are in the 2000 most common words
    30.7 of words are in the 5000 most common words
    35.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 16
    Total number of words is 4424
    Total number of unique words is 1752
    23.2 of words are in the 2000 most common words
    33.0 of words are in the 5000 most common words
    38.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 17
    Total number of words is 4627
    Total number of unique words is 1567
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    34.1 of words are in the 5000 most common words
    39.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 18
    Total number of words is 4568
    Total number of unique words is 1678
    24.3 of words are in the 2000 most common words
    34.1 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 19
    Total number of words is 4546
    Total number of unique words is 1602
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    41.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 20
    Total number of words is 4739
    Total number of unique words is 1500
    25.8 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    40.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 21
    Total number of words is 4548
    Total number of unique words is 1627
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 22
    Total number of words is 4654
    Total number of unique words is 1557
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    38.9 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 23
    Total number of words is 4470
    Total number of unique words is 1643
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 24
    Total number of words is 4584
    Total number of unique words is 1501
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    38.8 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 25
    Total number of words is 4564
    Total number of unique words is 1602
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    34.4 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 26
    Total number of words is 4594
    Total number of unique words is 1711
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 27
    Total number of words is 4785
    Total number of unique words is 1549
    29.6 of words are in the 2000 most common words
    40.5 of words are in the 5000 most common words
    44.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 28
    Total number of words is 4429
    Total number of unique words is 1697
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    41.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 29
    Total number of words is 4339
    Total number of unique words is 1750
    23.1 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 30
    Total number of words is 4462
    Total number of unique words is 1712
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.2 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 31
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1668
    24.9 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 32
    Total number of words is 4393
    Total number of unique words is 1634
    22.7 of words are in the 2000 most common words
    32.0 of words are in the 5000 most common words
    37.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 33
    Total number of words is 4404
    Total number of unique words is 1593
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    40.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 34
    Total number of words is 3659
    Total number of unique words is 1497
    24.2 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    40.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.