Den siste Atenaren - 15

Total number of words is 4307
Total number of unique words is 1685
22.1 of words are in the 2000 most common words
30.7 of words are in the 5000 most common words
35.7 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Han avhandlade först försoningsläran, sådan hon den tiden uppfattades
av båda de stora kristna lägren. Genom våra första föräldrars fall
hade döden och djävulen fått makt över världen. Människosläktet hade
hemfallit under satan och hans änglar och dyrkade dem i de hedniska
gudarne. Gud i sin vishet hade förutsett detta, innan världen
skapades, och i sin barmhärtighet utsett en människosläktets
förlossare. Detta Guds råd var för djävulen okänt. Kristus nedsteg
till jorden i en tjänares skepelse, underkastade sig döden för att med
ett blodoffer försona Gud, underkastade sig djävulen för att med sin
rättfärdiga och syndfria själ lösköpa de syndiga människorna. Men då
han nedsteg till underjorden, var det endast för att predika
hedningarnes själar förlossning. Djävulen fann sig sviken, överlistad.
Han hade förgripit sig på en fullkomligt rättfärdig ande, på Guds egen
son. Härigenom fick Jesus makt över honom och kunde återtaga de under
hans välde stående människorna. Djävulen var därmed övervunnen och
Adams barn förlossade.
Biskopen övergick till en framställning av Kristus' person. Av
aposteln Paulus' brev hämtade han bevis för homoiusions
oomkullstötliga sanning, till vars ytterligare styrkande han icke
tvekade att bruka slutledningskonsten, enär förståndet är en god gåva,
när man blott använder det i den för tillfället rådande lärans tjänst
och icke missbrukar det till försvar för andra meningar.
Den tillvägabragta försoningen, förkunnade Petros vidare, är öppen för
envar, men blott i den rättrogna kyrkans famn, för den som genom tron
tillägnar sig Guds sons rättfärdighet. Djävulen är icke längre
världens enväldige furste, men han är ännu en mäktig konung, som
fortfarande kämpar mot den i kyrkan förkroppsligade treenigheten. Och
han strider med framgång. De heliga skrifterna vittna klart, att hans
rike mot tidens fullbordan ånyo skall vara det starkare, tills Kristus
återkommer, störtar det, håller domen över onda och goda, över
rättrogna och kättare, samt grundlägger det tusenåriga riket.
I denna kamp väpnar sig djävulen med det mänskliga förståndet, vari
han inblåser en villoande, som lockar människan att utträda ur kyrkans
mäktiga trollkrets. Utanför denna hemfaller hon åt honom. Och tiden
måtte vara nära sin fullbordan, ty kätteriet utbreder sig med gräslig
hast över jorden. Antikrist är redan kommen. Skapelseboken vittnar,
att de fallna Guds söner, de onda andarne, närmat sig människornas
döttrar. Antikrist är son av djävulen med en jordisk kvinna. Han går
omkring på jorden, infinner sig vid kyrkomötena, kläder sig i
prästerlig skrud och kallar sig med ett kristligt namn Atanasios.
Predikanten avbröts i början ofta av brusande bifallsrop och
handklappningar. Men dessa förstummades under talets fortsättning, ty
Petros' röst vart så genomträngande, hans vältalighet så
överväldigande, som om han lånat ljungeldens sken och gravens mörker
till den tavla, han målade för menigheten av antikrists framfart och
de yttersta tidernas förvillelser. Åhörarne bävade. Tusen bleka,
skrämda anleten voro vända mot talaren. Hans mun var brännpunkten för
de tusendes blickar. Vid de uppehåll han gjorde rådde en hemsk
stumhet, som i naturen efter ett åskslag, och människorna där nere i
skeppens, där uppe i galleriernas halvskymning syntes förstenade.
Klemens, som var i talarens grannskap, hade kastat sig på knä. Hans
tårfyllda ögon voro fästa på de bundna atanasianerna, med blickar, som
varkunnade sig över deras fall och anropade dem att omvända sig.
Petros vände sig därefter till de närvarande atanasianerna. Han
uppmanade dem att avsvärja djävulen och den kätterska villfarelse,
denne ingivit dem. Han bad dem besinna, att deras öde inom kort skulle
vara avgjort för evigt, att döden väntade dem utanför kyrkans murar.
Han fattade timglaset vid sin sida och påminde dem, att deras snart
var utrunnet--att det sedan vore för sent. Han pekade på den rysliga
skepnad, som vilade framför altaret på den svartklädda katafalken, på
honom som de mördat--och vid hans ande, som nu med alla änglar,
helgon och blodvittnen kring lammets tron förkunnade Guds ära och
homoiusions sanning, besvor han dem att återvända till den enda
saliggörande läran.
Medan han talade så, mumlade de bundna kättarne till varandra:--Mod,
mod! Var stark i tron! Förlossningen nalkas!
- Hustru, bäva icke, viskade en man till kvinnan vid sin sida. Se på
honom! På honom vid hörnpelaren! Ingen rädsla i hans åsyn! Han skall
bevittna vår seger.
Vid en av hörnpelarne till tvärskeppet stod en man, vars ögon oavvänt
varit fästa på de bundne. De hade i honom igenkänt den främmande
predikant, som uppträtt i kalkstensbrottet--Atanasios. När Petros
talade, var det icke till honom de lyssnade. Från Atanasios' läppar
strömmade ord, ohörbara för alla andra, men ej för dem. De lyssnade
till honom.
Och när Petros uppmanade dem att med hög röst förklara sin övergång
till homoiusion, svarade de med hög röst ett samfällt nej.
Detta nej efterträddes av ett dovt sorl från menigheten, ett sorl av
häpnad över deras hårdnackenhet.
Efter någon tystnad sade Petros med sorgsen och allvarlig stämma:
- Herren skall icke tillåta, att hans lära smädas. Han håller
stjärnorna i sin hand, himmelen och jorden äro honom underdåniga,
naturens makter äro hans trälar, han råder över döden som över livet.
Med under har han uppenbarat sig för våra fäder, och den kraft, som
återtände livet hos änkans son i Nain, som uppväckte Lasarus och
gjorde tecken genom apostlarnes händer, strömmar ovansklig med den
Helige Ande genom hans kyrka.--Kristtrogne, bestormen Gud med böner
om ett under, att de förvillades själar må återföras från
förtappelsens väg! Bedjen, att jag, hans ringe tjänare, må varda
verktyget, som uppenbarar hans härlighet! Bedjen, såsom Elias, då han
räckte sig trenne gånger över den döde pilten och ropade: Herre, låt
hans själ återkomma i hans kropp! Bedjen, som han, och vi skola, så
visst som Elias, varda bönhörda!
Petros lutade sig ned och församlingen med honom. Det var dödstyst i
kyrkan. Även de livdömde bådo--bådo, att den döde måtte resa sig upp
för att ådagalägga deras oskuld och deras förföljda läras sanning.
När äntligen Petros steg upp, var detta tecknet till hela församlingen
att upplyfta sina huvuden. Man avvaktade med tillbakahållen andedräkt
vad komma skulle.
Prästerna, iklädda sina högtidsskrudar, samlade sig kring Petros och
tågade mot altaret. De ordnade sig kring katafalken. Den äldste
presbytern frambar ett kors och ställde det vid likets fötter.
Biskopen hade tagit plats vid dess huvud.
Från läktaren över huvudingången uppstämdes av osynliga sångare en
högtidlig, sakta tonande hymn.
Petros korsade armarne över sitt bröst och syntes bedja. Därefter lade
han sin ena hand på den dödes panna, den andra på hans hjärta,
upplyfte sina ögon mot höjden och sade:
- Herre allsmäktige! Låt i dag din allmakt uppenbara sig till ditt
namns ära och till vittnesbörd för din sanning! Herre allsmäktige, låt
vår tro icke komma på skam!
- Amen, amen! instämde församlingen.
Efter dessa ord lutade sig Petros ned över den döde och ropade med hög
röst:
- I den heliga Treenighetens namn besvärjer jag din ande att åter liva
denna hydda, som han lämnat! I den heliga Treenighetens namn besvärjer
jag din ande att åter tala genom denna förstummade mun! I namn av
honom, som bräckte dödens udd och sprängde gravens port, besvärjer jag
dig, Simon--vakna!
Sedan Petros uttalat dessa ord, drog han sig några steg tillbaka. De
övriga prästerna fördelade sig åt ömse sidor. Sången från galleriet
hade tystnat. Man bidade med andlös spänning vad komma skulle.
Mellan rökelsekarens skyflikar sågs den dödes orörliga anlete. Vid
detta voro åskådarnes blickar naglade. Man tyckte sig se vad
inbillningskraften föregycklade: än det ena, än det andra tecknet till
återvändande liv--en rörelse av ögonlocken, en ryckning i munnen
under det långa över bröstet liggande skägget--men i nästa ögonblick
var villan borta.
Han låg där orörlig, med stelnade drag. Den mäktiga Döden trotsade de
trognes brinnande böner. Förstörelsens makt ville icke släppa sitt
byte; hon ställde den lag, hon fått ifrån tidens upphov, mot bönens
kraft, och skapelsens Herre syntes tveka.
Dock, nu förvridas den dödes anletsdrag på ett sätt, som borde väcka
fasa, om ej det våldsamma muskelspelet osvikligt bådat bönhörelsen,
livets återvändande i de stelnade lemmarne, det väntade underverket
till trons och sanningens seger. Den slappa ansiktshuden ömsom
spännes, ömsom fördjupar sina fåror; ögonen öppna sig med en glasartad
blick, vari död och omedvetenhet ännu råda, men som hastigt
genomskimras som av en eldslåga, det nytända livets återsken. Över
kyrkan breder sig, i trots av ymnig rökelse, en lukt av bränt kött, en
stinkande lukt, som alla känna och alla tillskriva andedräkten av
Dödens flyende onde ängel. Simons armar röra sig på bårtäcket, hans
huvud vänder sig, han reser sig upp, ser sig omkring, för handen till
sina ögon, lik en, som vaknat ur en dröm, och hans läppar röra sig.
Men talar han, höres det icke, ty kyrkan skälver av församlingens
jubelrop.
Petros stiger fram till den återuppväckte och lägger sitt öra till
hans mun. Därefter fatta prästerna katafalken, lyfta den på sina
skuldror och bära den med Simon till ett för prästerskapet avskilt
rum.
Petros uppmanar församlingen att tacka och lova Herren. Han sjunker på
knä och leder församlingens böner. En segerhymn uppstämmes:
jubelsången om Kristus' seger över döden.
När psalmen ändat, förkunnar Petros vad den återväckte viskat i hans
öra: han hade vittnat om homoiusions sanning med ord, som en gång
kunna höras, men icke mer återgivas, burna från lammets tron av ett
till jorden återkommet blodvittnes ande.
Från hopen av de bundna kättarne hördes en röst, som ropade:--Du
ljuger. Herren skall straffa dig.
På dem hade underverket gjort ett lika djupt skakande intryck som på
den homoiusianska menigheten. Men de tillskrevo det sina böner, och de
voro övertygade, att Simons läppar hade vittnat om sanningen av deras
lära. De å sin sida tillämpade på Petros allt vad denne sagt om
Atanasios och funno det icke underligt, att en kättare, som vrängde
Mosen och profeterna, ej heller skulle tveka att vränga utsagor från
döda, som uppstigit ur graven.
Atanasios' och nicænska kyrkomötets anhängare, de bundne och livdömde,
som kallades kättare, läto således icke beveka sig att övergiva sin
tro. De voro redo att dö för henne. Med en sådan död följde ju
martyrkronan, det bästa av det eftersträvansvärda, det, för vilket så
mången med hänförelse kastat sig i dödens armar.
Petros, uppbäraren av den härskande kyrkans rättigheter och plikter,
hade således fruktlöst använt övertygandets vapen. Det återstod att
nyttja våld. Kättarne skulle före sin avrättning emottaga den heliga
nattvarden, och detta måste, för deras själars frälsning, ske efter
det homoiusianska ritualet.
I långa, högtidliga toner ljöd genom kyrkan sången om Guds lamm, som
borttager världens synder. Petros och den äldste presbytern trädde
inom altarrunden. Hostian helgades. Det heliga bordet väntade sina
gäster.
Och dessa framfördes, några i sänder, med bakbundna händer av
soldaterna. De strävade emot, de sökte slita sina band för att
försvara sig, och när det icke lyckades, kastade de sig till golvet
för att låta släpa sig till altarrunden. Deras förtvivlan gav sig luft
i genomskärande rop, som blandades med den hjärtgripande sången:--O
Guds lamm, som borttager världens synder!
Framsläpade till altarrunden, upplyftes de av soldaterna. Petros bjöd
dem knäböja. De lydde icke. Soldaterna måste böja deras knän med våld
och trycka dem ned mot altarringen.
När Petros räckte dem hostian, mötte henne sammanpressade läppar,
hopbitna tänder. Personligheten tillgrep det sista medlet att spärra
sitt heliga område mot yttre våld.
Men emot detta medel fanns ett motmedel, nyligen uppfunnet och redan
flitigt använt, senast av patriarken Makedonios i Konstantinopel.
Ett verktyg frambars, varmed de motspänstiges munnar uppbändes och
hostian nedsköts deras svalg.
Den förste, som underkastades detta våld, kände sina läppar knappt
befriade från det ohyggliga verktyget, förrän han försökte utspotta
hostian. Men när det icke lyckades, slog han sitt huvud mot stengolvet
och utbrast i jämmerrop.
Under detta skådespel tonade genom valven alltjämt sången om Guds
lamm, som borttager världens synder.
Bland prästerna, som stodo i koret, visade sig en orolig rörelse. Man
såg i deras grupp en man, vars ankomst överraskat dem, och som nu, i
trots av försöken att kvarhålla honom, skyndade fram till altaret.
Mannen var Teodoros. Hans ansikte var översköljt av tårar, men då han
nu höjde sin röst, ljöd den kraftig av harm och smärta.
Kommunionen avstannade. Innan Petros hunnit sansa sig, hade Teodoros
talat. I namn av Jesus Kristus och i namn av en lära, som vill helga
människan, men ej döda det oförytterligaste i hennes väsen, bjöd han
Petros att lossa de fångnes band, befallde han biskop och församling
att nedkasta sig i stoftet och åkalla om förbarmande den Gud, vars
vrede de samkade över sig, eller ville han, Teodoros, väpna sig med
Elias' ande och kraft till att nedkalla eld från himmelen över deras
huvuden.
Medan han utsände dessa vingade ord hördes vapenskrammel från kyrkans
tvärskepp, och innan Petros hunnit giva tecken att gripa den oförvägne
talaren, voro den häpna, uppskakade församlingens ögon fästa på en
hjälmklädd, spjutbärande skara, som inträngde i koret och omringade
altaret.
I spetsen för soldaterna sågs prokonsuln av Akaja.
Petros vart högeligen överraskad vid denna anblick. Han avbröt
förrättningen vid altarringen och gick Annæus Domitius till möte.
- Du här, min son? Vad har föranlett din så oväntade återkomst?
frågade biskopen bleknande, men utan att förlora fattningen.
- Jag har återkallats hit av det förfärliga upplopp, som började här
efter min avresa. Jag frågar dig, Petros, vem har anstiftat det?
- Jag vet ej av något upplopp, endast av en straffdom, som mordlystna
kättare själva nedkallat över sina huvuden. Men här är det icke i sin
ordning, att du frågar och jag svarar. Jag vill veta, vad som gör, att
du infinner dig här med alla dessa. Här måste timat någonting
utomordentligt. Min son, har du haft underrättelser från
Konstantinopel eller Antiokia?
- Ja, min biskop, från båda hållen. Men detta rum synes mig icke vara
stället att vidlyftigt avhandla sådana ärenden.
- Du har rätt. Säg i korthet dina nyheter!
- De äro av den art, att de böra meddelas både dig och församlingen.
Om du fördenskull tillåter mig tala till folket ...
- Här? Nej, min son. Vad tänker du på? Vad du har att meddela
församlingen måste här ske genom min mun.
- Nåväl, säg församlingen, att kejsaren, bedrövad över de lidelser och
teologiska meningsskillnader, som sönderslita världen, beslutit sätta
en damm emot kyrkostridernas raseri; att han påbjudit världen en
allmän trosfrihet och befallt, att envar, vare sig patriark, biskop,
presbyter eller lekman, som hädanefter av teologiska eller andra skäl
förgriper sig på någon, skall straffas som gemen förbrytare. Säg
församlingen, att kejsaren vid hårt vite förbjuder ordet kättare, och
att du genast måste lösa de band, varmed dessa olycklige äro bundna,
emedan prokonsuln av Akaja är närvarande för att i annat fall ... jag
säger det med ledsnad ... för att i annat fall binda dig själv.
- Håll, inföll Petros, det språk du förer låter främmande i din mun.
Så talar icke en rätttrogen till sin herde. Vad än hänt ... och jag
anar det värsta ... så äro inom dessa murar jag biskopen och du
katekumenen. Gå, ställ dig bland åhörarne! Där är ditt rum. Utanför
kyrkans port är du prokonsul av Akaja, men icke här. Här vore din
rätta plats bakom de döpte. Har kejsaren påbjudit trosfrihet, så är
denne kejsare icke Konstantius, utan en annan. Men trosfriheten
bjuder, att ingen gudstjänst må störas, ingen helgedom skändas. Vad du
har att förkunna må således ske efter gudstjänstens slut. Då vilja vi
även se, om världen i själva verket så förändrat sig, att en ämbetsman
ostraffat kan trampa lagen under fötterna, kan tillägna sig ett befäl
över kejsarens trupper, vartill han icke har rätt, och lösa fångar,
vilka han själv förhört, funnit skyldiga och dömt till döden.
- Min Petros, du bör märka, att här icke är tid att tala, utan att
handla, inföll Annæus Domitius och skyndade att med återställande hand
ingripa i det kaos, vari omgivningen hotade att upplösa sig.
Prokonsulns och den väpnade styrkans ankomst hade liksom förorsakats
av Teodoros' böner. Själv var han därom övertygad, och medan de
händer, som fattat i honom för att rycka honom bort, släppte honom vid
sina ägares överraskning över soldaternas inryckande i koret,
utsträckte han själv sin arm och pekade på dessa som inseglet på sin
bönhörelse och Guds beslut att sätta gräns för de rysliga gärningar,
som skedde i Hans namn. Bland de församlade homoiusianerna uppstod den
största förvirring. Många stodo slagna av häpnad; andra trängde sig
fram för att höra vad som var å färde--vad prokonsulns ankomst och
uppträdande betydde; andra åter stormade fram emot Teodoros, som med
djärva händer börjat lösa en fånges band. Legionärerna försökte hålla
menigheten tillbaka. Det uppstod handgripligheter mellan dem och
massan, som hotade övergå till blodiga uppträden. Kyrkan genljöd av
förvirrade rop.
Det var i detta ögonblick prokonsuln av Akaja steg fram i mitten av
koret och bjöd tystnad.
Prästernas och soldaternas förenade ansträngningar och massans egen
nyfikenhet understödde honom.
När det var någorlunda tyst i kyrkan, uttalade Annæus Domitius den
besvärjelseformel, som ensam mäktade åtminstone för stunden dämpa
stormen.
Han förkunnade, att kejsar Konstantius gått till sina fäder, och att
hans frände cesar Julianus av senaten, folket och legionerna utropats
till kejsare och herre över romerska riket. Han förkunnade, att den
nye kejsarens första ord varit samvetsfrihet, hans första befallning,
med tusen bud avfärdad till romerska världens alla landsändar, att
varje undersåte, medborgare eller slav, som bure bojor för sin tros
skull, skulle frigöras, samt att envar, som hädanefter i trons namn
vågade störa ordningen och den personliga säkerheten, skulle slås i
bojor och som gemen förbrytare överlämnas åt rättvisan.
Dessa ord mottogos först med överraskningens tystnad, därefter, från
de avlägsnare delarne av kyrkan, där ingen kunde utpeka
majestätsförbrytaren bland de andre, med ett tjut av harm och
missnöje.
Tjutet upprepades, när soldaterna på Annæus Domitius' vink lösgjorde
de fångna atanasianerna, som, när de kände sig befriade, föllo i
varandras armar och tackade Gud.
- Tysta din församling, befallde Annæus Domitius Petros, eller är du
deras medbrottsling. Är det på detta sätt man hyllar kejsaren?
Biskopen steg upp i predikstolen, uppmanade till tystnad och höll till
följd av den oväntade underrättelse, som anlänt, ett tal till
församlingen över språket: Given kejsaren vad kejsaren tillhörer och
Gud vad Gud tillhörer.
Hans ord voro som alltid vältaliga och under de närvarande
omständigheterna djärva. Han upphöjde den avlidne kejsarens egenskaper
och höga förtjänster om den rättrogna kyrkan. Han beklagade, att detta
mäktiga svärd av döden var ryckt ifrån den stridande församlingen, och
tvekade ej förutsäga, att den tid, som nu inbrutit, måste varda en
hård tid, en prövningens tid; men han manade sina åhörare att trofast
hålla sig till det sanna ordet och under motgången trösta på den Gud,
som i dag så mäktigt uppenbarat sig för deras jordiska ögon.
- Vad menar han med denna uppenbarelse? sporde prokonsuln de
närstående, och man skyndade upplysa, att biskopen i dag hade uppväckt
Simon helgonet ifrån de döda.
Annæus Domitius ville se den döde och uppväckte.
Eufemios upplyste honom, att Simon nyss blivit buren till det
biskopliga palatset.
På de soldater, som följt prokonsuln, hade denna nyhet, som genast
spred sig ibland dem, gjort djupt intryck. Men Annæus Domitius, som
tvivlade på allt och tvivlade på intet, alltefter lynne och
omständigheter, var i dag icke öppen för den bevisande kraften av ett
underverk. Det endast retade hans nyfikenhet. Han beslöt att från
kyrkan begiva sig till biskopliga palatset för att se den uppståndne.
Med en närmare skildring av undrets förlopp skulle han utan tvivel
fägnas av sin fromma Eusebia, som nu intog hedersrummet där ovan på
galleriet och säkerligen var mycket överraskad av sin Annæus' bråda
uppträdande i storkyrkan.
- Bah, sade han till en av sina centurioner, Apollonios av Tyana och
Simon Magus hava också uppväckt döda. Det är en konst, som nu för
tiden odlas med framgång. Att i våra dagar dö och ej varda uppväckt är
en ogynnsam tillfällighet, ett dåligt tärningkast, caniculæ och
ingenting annat.[1]
[1] Underverk av sådant slag som det här skildrade vet historien
tyvärr att omtala alltför många inom kristna kyrkan. Kyrkofadern
Augustinus uttalade sina bekymmer däröver, att prästerskapet på hans
tid för flitigt visade sin förmåga att uppväcka döda, och uppmanade
det att därmed upphöra, emedan sådana underverks ändamål att vittna
för den rätta läran mot kätteri och hedendom redan vore vunnet.
Under tiden hade mannen, som atanasianerna sett vid hörnpelaren till
tvärskeppet, och vars åsyn stärkt de livdömdes mod, trängt sig genom
hopen, som skilde honom från koret, och närmat sig prokonsuln. Han
ådrog sig genast Annæus Domitius' uppmärksamhet genom den tysta, men
synliga hyllning, som dessa ägnade honom.
Mannen växlade några ord med prokonsuln av Akaja, och när han kort
därefter vid Annæus Domitius' sida, omgiven av sina trosfränder
lämnade kyrkan, hade det namn, han yppat sig äga, flugit genom
soldaternas leder, meddelat sig prästerna, fortplantat sig till
menigheten, så att alla ögon voro fästa på honom och ett sorl av
röster ledsagade honom, vilka uttalade namnet Atanasios.


SEXTONDE KAPITLET.
Under den nye kejsaren.
Aftonen av den dag, då ovan skildrade händelser inträffat, emottog
Krysanteus ett handbrev från kejsar Julianus, vilket åtföljdes av en
offentlig skrivelse från denne till folket och rådet i Aten.
Genom anslag, fästa på tempeldörrarna och stamhjältarnes stoder,
kallades atenarne följande dag till allmän folkförsamling för att höra
kejsarens skrivelse uppläsas. Pnyx, samma kulle, där atenska folket
under sin storhetstid överlade om krig och fred, om sin inre politik,
om belöningar och straff, om skådespel och fester, bevittnade ånyo en
folkförsamling. Flera tusen medborgare infunno sig högtidsklädda;
Annæus Domitius i spetsen för de kejserliga ämbetsmännen anlände till
stället i högtidligt festtåg; ett rökoffer till de himmelska makterna
förrättades inför folket av en kransad, purpurklädd offerpräst; den
nye kejsaren hyllades, varefter Krysanteus uppträdde på Demostenes'
talarestol och föreläste Julianus' brev till folket och rådet i Aten.
Detta brev, ett vältalighetsprov, värdigt de stora och snillrika
folkledarne i demokratiens dagar, redogjorde för de omständigheter,
som nödgat Julianus gripa till vapen emot Konstantius. Julianus
hänsköt till atenska folkets omdöme, om det i hans gärningar och
bevekelsegrunder kunde finna något tadelvärt. Denna ödmjuka hemställan
åsyftade icke att smickra atenarnes fåfänga. För Julianus var det en
hjärtesak att finna sina handlingar gillade av folkets samvete, och
för honom, som var hellen till sin natur och svärmade för den
hellenska forntidens ideal, var Aten ännu den viktigaste staden i hans
rike, emedan det var de lysande minnenas stad, den gamla lärans och
filosofiens bålverk.
När det kejserliga brevet var föredraget, uppläste prokonsuln av Akaja
den nye kejsarens första edikt, vilket förkunnade allmän trosfrihet
som den grundsats regeringen antagit och folket borde följa. Därefter
uppträdde Krysanteus och, sedan han talat, flera andra filosofer och
retorer, som med hänförelse skildrade den nya och lyckligare
tidsålder, vilken bådades av Julianus' tronbestigning, samt uppmanade
folket att genom samma dygder, som prydde deras fäder, förtjäna sin
lycka och göra henne varaktig.
Sedan man därefter överenskommit om de festligheter, med vilka
styrelseskiftet skulle firas, upplöstes folkförsamlingen. Jublet och
hänförelsen fortplantades genom staden av de högtidsklädda skaror, som
drogo ned från Pnyx.
Kungörelsen om trosfrihet innehöll emellertid en punkt, som måste
synas åtminstone de fanatiske bland kristianerna olidlig. Kungörelsen
förbjöd orden kättare och avgudadyrkare och stadgade tillika, att de,
som våldsamt förfore mot olika tänkande, skulle straffas som gemena
förbrytare. Den gamla lärans bekännare fingo tillstånd eller rättare
befallning att öppna sina tempel; de tryckande pålagor och
tvångslagar, som Konstantius' tyranniska nit och hans gunstlingars
girighet underkastat dem, upphävdes. Alla genom Konstantius
landsförvista eller avsatta biskopar och präster fingo med sina
församlingars medgivande återtaga sina ämbeten.
Några dagar därefter reste på Julianus' inbjudning Krysanteus och hans
dotter till Konstantinopel. Prokonsuln av Akaja ledsagade dem. Samma
dag de anlände till det nya Roma mönstrade kejsaren de österländska
legioner, som voro samlade där. Dessa soldater voro till största delen
kristianer. Det var med deras vapen Konstantius hade ämnat omintetgöra
den gamla lärans sista självräddningsförsök. Nu fingo Julianus'
atenska gäster bevittna ett skådespel av eget slag. Julianus hade
uppstigit på en präktig tron, omgiven av Roms och republikens
fornåldriga vartecken. I grannskapet av tronen stodo två åt gudarne
helgade altaren, på vilka soldaterna, såvida de funne det förenligt
med sin övertygelse, borde under defileringen offra några rökelsekorn.
De fleste gjorde det; de voro endast få, som avhöllo sig därifrån,
ehuru detta offer var liktydigt med en offentlig övergång till den
gamla läran. De galliska legionerna hade redan förut avsvurit korsets
fana och upprest de gamla baneren, på vilka stod tecknat: Romerska
Senaten och Folket. De kejserliga ämbetsmännen följde i massa
legionernas föredöme. Det var ett skådespel, som å ena sidan kunde
glädja den gamla lärans vänner, men å andra sidan måste uppfylla dem
med förtvivlan om människonaturen och avsky för tidens uselhet.
Kristendomen syntes vilja vika utan våld. Det var som om
människosläktet avkastade en mask. De trosstarke drogo sig undan i
ensligheten, och solen sken på människosvärmar, i vilka de, som
fasthöllo sina fäders lära av from övertygelse eller av omtanke för
den hotade odlingen eller av kärlek till den republikanska frihetens
skugga, försvunno i mängden av de lycksökare, som omfattat samma lära
för att vinna kejsarens ynnest och enskilda fördelar.
Legionernas avfall var ej det enda för kristna kyrkan nedsättande
skådespel, som Krysanteus och Hermione åsågo i Konstantinopel.
Julianus hade inbjudit till sitt palats ledarne för de olika kristna
meningsflockar, som funnos i huvudstaden och omgivningen, för att
övertala dem till enighet eller åtminstone beveka dem att leva i fred
och försonlighet med varandra. Samlingen var talrik: man såg präster
av det nyss rådande homoiusianska partiet, präster av de nyss med eld
och svärd förföljda, sinsemellan lika fientliga homousianska,
novatianska och övriga bekännelserna. Om det var Julianus' uppsåt att
förlusta sig och sina gäster med åsynen av de kristna prästernas
fördärv och ilska, vann han sitt mål. Det kejserliga majestätet kunde
lika litet som blygseln för ett ovärdigt uppförande inför hedniska
filosofers ögon hålla ordningen vid makt. Mötets medlemmar överskreko
varandra, okvädade varandra med de grövsta skymford, anklagade
varandra för de gräsligaste brott. Julianus ropade flera gånger
förgäves:
- Hören mig då, I kristianska präster! Våra fiender Germaniens
barbarer, frankerna och allemannerna hava ju hört mig!
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Den siste Atenaren - 16
  • Parts
  • Den siste Atenaren - 01
    Total number of words is 4130
    Total number of unique words is 1912
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.4 of words are in the 5000 most common words
    35.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 02
    Total number of words is 4367
    Total number of unique words is 1890
    22.9 of words are in the 2000 most common words
    33.4 of words are in the 5000 most common words
    38.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 03
    Total number of words is 4463
    Total number of unique words is 1778
    23.1 of words are in the 2000 most common words
    31.8 of words are in the 5000 most common words
    35.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 04
    Total number of words is 4293
    Total number of unique words is 1831
    21.6 of words are in the 2000 most common words
    31.3 of words are in the 5000 most common words
    35.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 05
    Total number of words is 4431
    Total number of unique words is 1855
    23.0 of words are in the 2000 most common words
    33.4 of words are in the 5000 most common words
    38.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 06
    Total number of words is 4378
    Total number of unique words is 1795
    22.2 of words are in the 2000 most common words
    32.1 of words are in the 5000 most common words
    38.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 07
    Total number of words is 4509
    Total number of unique words is 1742
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    40.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 08
    Total number of words is 4447
    Total number of unique words is 1789
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    34.2 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 09
    Total number of words is 4542
    Total number of unique words is 1838
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.8 of words are in the 5000 most common words
    38.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 10
    Total number of words is 4399
    Total number of unique words is 1842
    23.0 of words are in the 2000 most common words
    33.5 of words are in the 5000 most common words
    39.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 11
    Total number of words is 4635
    Total number of unique words is 1686
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 12
    Total number of words is 4464
    Total number of unique words is 1747
    23.5 of words are in the 2000 most common words
    34.0 of words are in the 5000 most common words
    39.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 13
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1737
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    34.5 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 14
    Total number of words is 4299
    Total number of unique words is 1636
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 15
    Total number of words is 4307
    Total number of unique words is 1685
    22.1 of words are in the 2000 most common words
    30.7 of words are in the 5000 most common words
    35.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 16
    Total number of words is 4424
    Total number of unique words is 1752
    23.2 of words are in the 2000 most common words
    33.0 of words are in the 5000 most common words
    38.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 17
    Total number of words is 4627
    Total number of unique words is 1567
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    34.1 of words are in the 5000 most common words
    39.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 18
    Total number of words is 4568
    Total number of unique words is 1678
    24.3 of words are in the 2000 most common words
    34.1 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 19
    Total number of words is 4546
    Total number of unique words is 1602
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    41.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 20
    Total number of words is 4739
    Total number of unique words is 1500
    25.8 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    40.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 21
    Total number of words is 4548
    Total number of unique words is 1627
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 22
    Total number of words is 4654
    Total number of unique words is 1557
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    38.9 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 23
    Total number of words is 4470
    Total number of unique words is 1643
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 24
    Total number of words is 4584
    Total number of unique words is 1501
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    38.8 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 25
    Total number of words is 4564
    Total number of unique words is 1602
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    34.4 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 26
    Total number of words is 4594
    Total number of unique words is 1711
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 27
    Total number of words is 4785
    Total number of unique words is 1549
    29.6 of words are in the 2000 most common words
    40.5 of words are in the 5000 most common words
    44.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 28
    Total number of words is 4429
    Total number of unique words is 1697
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    41.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 29
    Total number of words is 4339
    Total number of unique words is 1750
    23.1 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 30
    Total number of words is 4462
    Total number of unique words is 1712
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.2 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 31
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1668
    24.9 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 32
    Total number of words is 4393
    Total number of unique words is 1634
    22.7 of words are in the 2000 most common words
    32.0 of words are in the 5000 most common words
    37.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 33
    Total number of words is 4404
    Total number of unique words is 1593
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    40.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den siste Atenaren - 34
    Total number of words is 3659
    Total number of unique words is 1497
    24.2 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    40.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.