Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 2

Total number of words is 3162
Total number of unique words is 855
39.0 of words are in the 2000 most common words
47.9 of words are in the 5000 most common words
51.2 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
ALLAND.
Att vegetera. ^Tar hennes hand.^ Sårar jag er?
LOUISE.
Nej, men det käns som om ni hade rätt.
ALLAND.
Stackare. Ni har ett uttryck ibland som ett barn -- ett förskrämdt barn.
LOUISE
lägger handen öfver ögonen.
ALLAND.
Lifvet har varit hårdt och elakt mot er. Är det icke så? Och ni är skygg
och misstrogen.
LOUISE.
Inte mot er.
ALLAND.
Berätta mig då något.
LOUISE.
Jag kan inte.
ALLAND
ser på hennes klädning.
Ni bär sorgdrägt -- och hvarför är ni här i Paris?
LOUISE.
Jag skall berätta er allt hvad det fins att säga. Jag är född i en
svensk småstad. Min far dog när jag var sjutton år. Jag har inte flere
syskon än min bror, en syster och så min fosterbror, Viggo, som ni
känner. För ett par år sedan blef min syster sinnessjuk. -- Vi ville
gerna ha henne hos oss, mamma och jag. Men det var så förfärligt, det
slet ut oss alldeles. Så blef mamma sjuk; jag kunde inte sköta dem båda,
så måste min syster på dårhuset, och strax derefter dog mamma. Min
läkare sade, att jag borde resa och förströ mig. Jag har alltid hyst
intresse för konst och jag ville hellre resa hit än till Konstantinopel.
ALLAND
småleende.
Konstantinopel! Hade ni ämnat er dit? Till harems-staden?
LOUISE.
Karl reste ju dit -- --
ALLAND.
Det var förståndigt, att _ni_ föredrog Paris!
Har ni aldrig varit här förr?
LOUISE.
Nej.
ALLAND.
Då kände ni er väl som en lössläppt fågelunge i början?
LOUISE.
Jag blef ju sjuk nästan strax.
ALLAND.
Det är sant. Förlåt mig.
Detta är er brors atelier, eller hur?
LOUISE.
Jo. Han hade hyrt den på ett år, och efter den stod ledig, tyckte han,
att jag kunde bo här.
ALLAND
går upp och ser sig omkring i atelieren.
Här är ju både vackert och rymligt. ^Stannar i fonden och ser ut.^ Och
trädgård har ni också. ^Vänder sig emot henne.^ Var det inte tomt att
ligga sjuk här -- ensam i detta stora rum?
LOUISE.
Inte låg jag här och inte var jag så ensam. Här bo landsmän i huset:
Erna Walldén, målarinnan.
ALLAND.
Bor hon här?
LOUISE.
Ja. Känner ni henne?
ALLAND.
Jag har träffat henne -- någon gång -- -- men det är längesedan nu.
LOUISE.
Om ni visste, hur god hon varit emot mig! Hur hjelpsam och uppoffrande!
Hur ömt hon vårdat mig!
ALLAND.
Hvilken lofsång! Aldrig hade jag trott, att fröken Walldén var en sådan
engel.
LOUISE.
Hon förefaller kantig och hård; men hon har ett hjerta af guld. Hon gör
intryck af någonting brustet -- -- Jag tänker så ofta, att hon måtte ha
gått igenom någon förfärlig sorg.
ALLAND
som betraktat henne tigande medan hon talat.
Så stora ögon ni har! Och när ni talar om sorgen, se de ut som när en
krusning går öfver ett vatten.
Ni liknar icke er bror.
LOUISE.
Inte? ^Slår ner ögonen.^
ALLAND.
Nej. -- Hvarför slår ni ned ögonen?
LOUISE.
Åh, för ingenting just.
ALLAND.
Nu slingrar ni! Seså! Var nu ärlig.
LOUISE
blygt.
Jag tycker ni ser på mig så underligt.
ALLAND
skrattar.
Så-å! ^Allvarsamt.^ Jag har känt en kvinna, som var mycket lik er.
LOUISE
småleende.
Det förklarar saken.
ALLAND.
Förklarar? Inte behöfver den saken någon förklaring! Inte gör man sig
reda för, hvarför man ser på en person! För mig är det lika naturligt
som att andas -- och af hvarje ansigte, som jag tycker om att se på, lär
jag något.
Ett ögonblicks tystnad.
LOUISE.
Hvem var hon, som ni säger, jag liknar?
ALLAND.
Kan det intressera er att veta? Det var en kvinna, som stått mig mycket
nära.
LOUISE
rodnar.
ALLAND.
-- så nära som en kvinna _kan_ stå en man!
LOUISE
rycker till.
ALLAND
hastigt.
Inte kan det förnärma er? Det var ingen modell -- af det slagets
förbindelser vet jag mig aldrig ha haft mer än en enda.
Är ni målarinna?
LOUISE.
Nej.
ALLAND.
Har ni något annat arbete?
LOUISE.
Arbete?
ALLAND.
Ja, jag menar icke knyppling eller broderi. -- Jag menar ett arbete att
_egna_ er åt.
LOUISE.
Nej.
ALLAND.
Då skall ni väl gifta er?
LOUISE.
Nej.
ALLAND.
Visst skall ni det!
LOUISE
småleende.
Ni sade ju, att det förstör alltid en menniska!
ALLAND.
Ja, en man -- icke en kvinna. Samhället är nu en gång sådant, att hon
måste gifta sig. En ensam kvinna blir gammal i förtid. Det vore skada på
er.
LOUISE.
Tror ni?
ALLAND.
Ja. Ni ser så god ut. Ni skulle helt säkert göra en man lycklig.
^Leende.^ Ni _är_ god -- icke sant?
LOUISE
muntert.
Tyvärr!
ALLAND.
Se, se! Har också ni märkt, att det bara är egennytta, när menniskorna
predika för hvarandra att vara goda? De goda bli alltid olyckliga. Kom
ihåg det! Man gör alltid klokare i att slå ihjäl en menniska än att
älska henne.
LOUISE.
Det vore visst svårt för mig att slå ihjäl någon, i synnerhet just nu.
ALLAND.
Ni menar, att ni har intet val?
LOUISE.
Åh -- fy -- -- ni talar så styggt. Ni tror visst inte på kärlek, ni.
ALLAND.
Jo! Men jag tror icke på _kvinnorna_. Det är icke många af dem, som tåla
vid att älskas.
LOUISE.
Tåla vid?
ALLAND.
Jag menar tåla vid det alldeles som en man -- så att det blir endast en
episod i deras lif.
LOUISE.
Om så är -- -- det länder väl vårt kön till heder!
ALLAND.
Är ni så säker på det?
Jag har känt en. Hon var målarinna. Hon lefde i två år tillsammans med
en af mina vänner. Han var också konstnär, och de hjelpte hvarandra med
råd och dåd. Men hon var yngre och obetydligare. Det gick som det alltid
går.
LOUISE.
Hur?
ALLAND.
Se icke så häpen ut. Kärleken är bara en blomningstid, derför är den så
kort. Min vän och hans väninna bröto med hvarandra. De hade tröttnat
båda.
LOUISE.
Också hon?
ALLAND.
Skrämmer det er? Ja, också hon -- --
Men hon hatade honom sedan, som en kvinna alltid gör, då hon icke älskar
längre.
LOUISE.
Alltid?
ALLAND.
Ja, alltid. Deri ligger det låga hos ert slägte. En man behåller alltid
välvilja för den, han älskat; en kvinna aldrig.
LOUISE.
Alla äro inte lika -- -- Men hur gick det med henne -- målarinnan?
ALLAND.
Hur det gick? Det gick henne utmärkt på alla sätt!
Hon hade målat sitt sjelfporträtt på hans atelier. Det porträttet var
ett mästerstycke -- djerft, kraftigt, hänsynslöst sant. Det inbringade
henne en medalj på salongen och det inköptes af franska staten. Det var
den första vindfläkten i hennes segel, och den gaf henne hvad som för en
konstnär är nödvändigare än allt annat: sjelftillit.
LOUISE.
Men sedan -- --?
ALLAND.
-- -- har hon utställt hvarje år, och om jag inte visste bättre, skulle
jag svära på att en _mans_ hand utfört hennes arbeten.
LOUISE.
Jag tänker inte på det der yttre -- jag tänker på hennes inre historia.
ALLAND.
Den ligger ju _bakom_ de verk, hon skapat; och om jag inte misstar mig,
kan den tolkas i två ord: _hon hatar_. Kärleken var blott en episod i
hennes lif, och smärtan gjorde henne till en konstnär af rang.
LOUISE.
Stackaren!
ALLAND.
Det skulle ni icke säga, om ni visste, hvad det är att kunna arbeta --
^Reser sig upp.^ -- Men nu skall jag gå -- ^Plötsligt oreflekteradt.^ --
Hvarför säger ni »stackaren»? Under den tid, de lefde samman, utförde
båda det bästa arbete, de någonsin gjort. Han också.
LOUISE.
Var det hennes förtjenst?
ALLAND.
Hvem vet? För mig åtminstone betyder hvarje kvinna, som jag verkligen
älskar, ett nytt arbete.
LOUISE.
Hur har det varit de sista åren?
ALLAND
leende.
Det har varit för många. Derför har det icke blifvit annat än
porträttbyster af. ^Bugar sig till afsked.^ Hur länge stannar ni i
Paris?
LOUISE.
Egentligen borde jag redan ha varit hemma igen, men jag blef ju sjuk.
ALLAND.
Hvad skulle ni hemma att göra?
LOUISE.
Åh, ingenting just -- --
ALLAND.
Hur kan man tveka i valet mellan Paris och -- ^med svårighet^ --
Kråkvinkel; heter det icke så?
LOUISE.
Min bror har inte ateliern längre än till den 1:sta Juli.
ALLAND.
Så har ni ju mer än en månad att bo här. ^Ser ut.^ Och ni har trädgård,
en sådan förtjusande gammal trädgård -- öfvergifven, förfallen,
undangömd. Der är ni ju borta från verlden.
LOUISE.
Tycker ni om den?
ALLAND.
Jag tycker om alltsammans här. Hvad ateliern kunde göras vacker! Men ni
är en spartan. Man ser det på hela er drägt, på håret, på allting. Så
sträng ni ser ut! Hvilken hård dom afkunnar ni icke i ert hjerta öfver
mig, lättsinnige man! I era ögon är det synd att njuta af lifvet. Vill
solen skina, skall man spänna parasollen upp eller krypa i skuggan!
_Jag_ rullar mig der det är varmast i sanden. -- Ni tycker att jag är
lättsinnig -- icke sant?
LOUISE
långsamt och dämpadt.
Jag vet inte. Nej -- -- men det käns som om er verld inte vore min.
* * * * *
LILLY
kommer inspringande från entrén och stannar förlägen då hon får
se Alland.
LOUISE
presenterar.
Fröken Walldén -- monsieur Alland.
LILLY
helsar; till Louise.
Är Viggo gången?
LOUISE.
Ja. Han skulle hem och packa.
LILLY
med missräkning.
Redan?
LOUISE.
Du har ju varit borta länge -- --
LILLY
gråtfärdig.
Jag fick se ett bröllop -- ett fint bröllop -- i Madeleine-kyrkan -- --
och så glömde jag --
ALLAND
som betraktat Lilly med synbart intresse.
Var inte ledsen, fröken! ^Småleende.^ Han kommer nog igen.
LILLY.
Tror ni det?
ALLAND.
Ju mer jag ser på er, dess lifligare öfvertygas jag om, att han kommer.
ERNAS RÖST
utanför.
Lilly! Är Lilly der!
LILLY
ropar utåt.
Jaha. Jag kommer strax.
ALLAND
bugar sig för Louise.
Nu hoppas jag snart få se er riktigt rask och kry. ^Tar hennes hand,
håller den ett ögonblick i sin och ser på den.^ En sådan vacker hand ni
har -- kraftlös, blodlös, men så fint modellerad. ^Lyfter den upp och
kysser den.^
LOUISE
drager den tillbaka, förlägen.
ALLAND.
Hvarför gör ni så? ^Härmar hennes rörelse med handen.^ Brukas det inte
hos er, att man kysser en dam på handen?
LOUISE.
Åh -- jo -- -- men -- --
ALLAND.
_Jag_ kysser alltid på hand -- -- när handen är vacker.
LILLY
som dragit handskarne af, kastar ett mönstrande ögonkast på sin
högra hand.
ALLAND
bugar sig för henne.
Farväl, fröken! ^Går mot dörren. Just som han fattar i vredet, öppnas
den utifrån och Erna kommer in. Då hon varseblir honom, viker hon åt
sidan och blir stående, blek och upprörd, stirrande på honom med vidgade
ögon. Han gör en lätt bugning och går hastigt förbi henne ut.^
* * * * *
LOUISE och LILLY
gå hän emot Erna.
Hvad -- -- hur är det fatt -- -- har något händt?
ERNA
hemtar sig.
Nej -- -- åhnej -- -- ingenting. Jag blef bara så rädd -- -- Jag trodde
herr Alland var gången -- och så stod han alldeles innanför dörren. ^Med
ett försök att skratta.^ Jag tror verkligen, att murmeldjuret deruppe
lyckats göra mig nervös med sitt eviga traggande. ^Häftigt till Lilly.^
Hvarför kom du inte strax upp?
LILLY.
Jag trodde, Viggo var här.
ERNA.
Viggo, Viggo! -- -- Jag vill inte veta af, att du springer så der!
LILLY.
Du har ju sjelf sagt -- --
LOUISE.
Hvad är det med dig? Du är så häftig -- --
ERNA
stryker sig öfver pannan.
Jag är nervös. Det käns som om hvarenda fiber hoppade.
LOUISE
går bort och tar henne om lifvet, för henne hän till chäslongen,
nödgar henne att sätta sig och klappar henne lugnande på
hufvudet.
Så -- så. Stackars min lilla kraftmenniska.
ERNA
reser sig.
Strunt i det. ^Till Lilly.^ Nå -- har du fått säga farväl till honom?
LILLY.
Hvilken »honom»?
ERNA.
Prat! Det fins bara en. -- Nå?
LILLY.
Nej.
ERNA.
Då kommer han väl hit innan han far?
LILLY
kämpar med gråten.
Jag vet inte.
ERNA.
Visst gör han det!
LOUISE
går fram till Lilly.
Käns det så svårt att skiljas?
LILLY.
Det blir så tomt, så förfärligt tomt.
LOUISE
tar hennes hufvud mellan sina händer och kysser henne på pannan.


II.
Junidag i Paris.

Samma atelier, men flera, delvis nya, möbler. Draperier framför
dörrarne. Några stora, japanesiska lyktor nedhängande från taket. På
divanbordet en vas med rosor. På ett mindre bord vid sidan om chäslongen
ett kabinettsporträtt af Alland.
Louise och värdinnan samtala framför dörren till entréen. Louise i ny,
elegant parisertoalett.
VÄRDINNAN.
Vi ha i dag den tjugoandra juni, och den första juli är atelieren ledig.
Det är hög tid, att jag får den uthyrd.
LOUISE.
Jag hyr den på en månad -- -- två månader -- -- ett kvartal, om så
nödvändigt skall vara -- --
VÄRDINNAN.
Nej, inte mindre än ett år, det sade jag er häromdagen, mademoiselle.
LOUISE
ser sig omkring; för sig sjelf.
Lemna detta och flytta in i ett vanligt litet rum? ^Till värdinnan.^ Ett
halft år -- jag hyr den på ett halft år.
VÄRDINNAN.
Ett helt eller inte alls. Den nya hyresgästen väntar på svar, och han
räknar mig pengarne på bordet, mademoiselle -- -- pengarne på bordet.
LOUISE.
Det gör också jag.
VÄRDINNAN.
Då har ni företrädet, mademoiselle.
LOUISE.
Jag kan betala hälften nu och andra hälften första September. Jag har
inte så mycket pengar att undvara strax.
VÄRDINNAN.
Till den första September kan jag vänta. Men ni betalar mig väl litet
för allt extra, mademoiselle?
LOUISE.
Om ni låter mig få allt som jag vill, och -- --
VÄRDINNAN
med en blinkning.
Man är diskret. Man har sett verlden. ^Nickar.^ Ni sätter nog värde på,
att inte ha med något vanligt dumhufvud att göra, mademoiselle?
LOUISE
otåligt.
Ja -- ja -- --
VÄRDINNAN.
Godt! Jag har varit mycket belåten med mademoiselle, derför skall ni
också ha er atelier. Och monsieur är också en utmärkt herre, en riktigt
nobel herre.
LOUISE
går hän till skåpet, tar fram en bundt sedlar och räknar upp
summan.
VÄRDINNAN.
Och om det skulle vara någonting extra med uppköp eller uppassning eller
dylikt, så står jag alltid till tjenst.
LOUISE
lemnar pengarne.
Se der! Det är ju riktigt.
VÄRDINNAN.
Alldeles rätt. Jag skall skrifva kvittensen och så gå efter ett timbre.
-- -- Ja, så är det möblerna, de möblerna som mademoiselles bror hyrt.
De äro också lediga den 1:ste Juli.
LOUISE.
Vi kunna ju tala om det sedan.
VÄRDINNAN.
Godt. Ni kan få allt efter er egen smak, mademoiselle. ^Går.^
LOUISE
blir stående och stirrar ut i luften.
Åh, det är vansinnigt, vansinnigt! Men jag kan inte annat.
VÄRDINNAN
kommer in igen.
Nu äro de här igen -- fröknarna -- -- hon, målarinnan häruppe och hennes
syster. Hvad -- --?
LOUISE.
Låt dem komma in.
VÄRDINNAN.
Godt. Jag står alltid på ert bästa, mademoiselle -- släpper aldrig in
någon utan att först ha sagt, att ni inte är hemma.
LOUISE
förströdd.
Ja, jag vet -- -- --
VÄRDINNAN.
Jag gör det af pur vänskap -- det vet Gud i himmelen -- af pur vänskap
för er, mademoiselle, och den vackre monsieur -- -- -- -- Ja, ja, blif
inte ond, man har ju också varit ung en gång, fast det inte syns längre
-- -- men jag mins hur det var i alla fall! ^Springer ut.^
* * * * *
LOUISE
dämpadt, lidelsefullt.
O Gud i himmelen, hvar är han! Hvad har jag gjort! Hvarför kommer han
inte. -- Jag blir från förståndet!
Erna och Lilly komma in från entréen.
ERNA.
Sådana nyheter posten har fört med sig. ^Räcker Louise ett öppet bref.^
Läs!
LOUISE
läser; förströdd.
Jag förstår inte.
ERNA.
Förstår du inte, att jag fått stipendium?
LILLY
glädjestrålande.
Nio tusen kronor! Ja, det vill säga _tre_ tusen under tre år!
LOUISE
matt.
Jag gratulerar dig, kära Erna.
LILLY.
Och jag får lof att stanna!
ERNA.
Det har jag inte lofvat säkert.
LILLY.
Åh, du har visst inte hjerta att skicka mig hem.
ERNA.
Jo, det blir nog bäst, att du reser hem med Louise.
LOUISE.
Jag stannar nog -- -- ännu någon tid.
ERNA.
Du sade ju, att du inte hade råd?
LOUISE.
Litet längre kan jag väl sträcka mig.
LILLY.
Ja, det är rätt! Du har ju kontanter -- behöfver bara skrifva till
bankmenniskan derhemma -- ^Klappar i händerna.^ -- Åh, hvad jag är glad!
Nu skall det lefvas!
ERNA
kärft.
Lefvas, ja! -- -- Louise har ju dragit sig tillbaka från oss alla -- --
LILLY
lägger sin arm kring lifvet på Louise.
Ja, men nu ska' hon dras fram igen!
LOUISE
till Erna.
Hur kan du säga så?
ERNA
går planlöst omkring i rummet.
Din dörr är alltid stängd för dina vänner numera -- -- ^Studsar då hon
får syn på Allands porträtt.^
LOUISE.
Jag är ju ofta på teatern -- -- och så har jag mina franska lektioner.
ERNA
betraktar porträttet.
Hvad heter din lärare?
LOUISE
förlägen.
Det kan väl egentligen inte intressera dig.
ERNA
sätter porträttet och vänder sig om.
Åh-nej, du har rätt. Låt oss inte tala om det.
LILLY
till Louise.
Vet du hvad! Jag har haft bref från Viggo.
LOUISE
kyligt.
Jaså.
ERNA.
Sexton sidor! Hvilken massa dumheter de måtte innehålla!
LILLY.
Åh -- fy. ^Går till fönstret, tar fram brefvet och fördjupar sig i dess
innehåll.^
ERNA
till Louise.
Så förändradt här är! Så mycket nytt i gamla skräpkammaren. Du plottrar
visst bort vådligt med pengar? ^Då Louise ingenting svarar.^ Nå, ta inte
illa upp, ungen min -- -- Jag är ju van att vara allas förmyndare.
LOUISE
vänder sig bort.
ERNA.
Blef du verkligen ond?
LOUISE.
Nej.
ERNA.
För inte rör det mig, hvad du gör och inte gör. ^Ser sig om efter
Lilly.^ Står hon inte der och läser det välsignade brefvet från den
välsignade karlen omigen. Du evige! Det är fjerde gången!
LILLY.
Inte! Det var bara någonting, jag skulle se efter.
ERNA.
Javisst! Du »ser efter» på alla sexton sidorna!
LILLY.
Åh tyst! Det var bara det, jag skulle tala om för Louise, att han fått
förläggare till sina noveller och hoppas kunna bli fast korrespondent
här och -- -- --
ERNA
härmar.
-- -- och -- och -- och! Ja, man »hoppas» så mycket, som aldrig blir af.
LILLY.
Hvad är du i för humör i dag?
ERNA.
Åh ja, åh ja. Man kan inte vara som sammet alltid.
LILLY
smeksamt inställsam.
Men när man fått stipendium!
ERNA.
Jag är glad invärtes. Men gå du upp på ateliern, ifall träbelätet skulle
komma. Han lofvade hjelpa till med uppköp och sådant -- ^till Louise^ --
för vi ska' ju ha en liten stipendiejunta, gu'bevars. Vi kom just för
att be dig illustrera den med din närvaro.
LOUISE.
Tack -- -- Jag vet inte säkert, om jag kan -- --
ERNA
till Lilly.
Skynda dig nu, för om ingen är hemma, blir han arg och går sin väg.
LILLY.
Ja -- -- men du kommer väl strax?
ERNA.
Ja.
LILLY.
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 3
  • Parts
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 1
    Total number of words is 2984
    Total number of unique words is 837
    37.8 of words are in the 2000 most common words
    47.4 of words are in the 5000 most common words
    51.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 2
    Total number of words is 3162
    Total number of unique words is 855
    39.0 of words are in the 2000 most common words
    47.9 of words are in the 5000 most common words
    51.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 3
    Total number of words is 3476
    Total number of unique words is 907
    38.7 of words are in the 2000 most common words
    48.2 of words are in the 5000 most common words
    52.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 4
    Total number of words is 3536
    Total number of unique words is 895
    36.6 of words are in the 2000 most common words
    44.8 of words are in the 5000 most common words
    50.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 5
    Total number of words is 3298
    Total number of unique words is 832
    38.8 of words are in the 2000 most common words
    50.6 of words are in the 5000 most common words
    53.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 6
    Total number of words is 3448
    Total number of unique words is 933
    40.1 of words are in the 2000 most common words
    50.2 of words are in the 5000 most common words
    54.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 7
    Total number of words is 3381
    Total number of unique words is 878
    38.8 of words are in the 2000 most common words
    48.6 of words are in the 5000 most common words
    53.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 8
    Total number of words is 3505
    Total number of unique words is 1008
    37.4 of words are in the 2000 most common words
    46.1 of words are in the 5000 most common words
    51.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Den bergtagna: En kärlekens tragedi - 9
    Total number of words is 1433
    Total number of unique words is 514
    46.6 of words are in the 2000 most common words
    55.3 of words are in the 5000 most common words
    58.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.