Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 19

Total number of words is 4500
Total number of unique words is 1719
28.2 of words are in the 2000 most common words
37.1 of words are in the 5000 most common words
40.9 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
stodo två män i neddragna hattar och vida kappor.
»Alltid lika vacker, ma foi», sade den ene af dem och klappade henne
under hakan. »En sådan hy du har, lilla Fiken! Men hvarför lät du oss
vänta där ute så länge? Kallt som i Februari.»
»Ja, hvad mig vidkommer, känner jag mig alldeles som i fjor då vi
slutade den där korfkampanjen, efter att i tjuguen dagar icke haft
kläderna af kroppen», sade den andre, en äldre man med sträfva, inbundna
anletsdrag och gråblå, genomträngande ögon. »Men här inne är ju riktigt
varmt och hemtrefligt ... Just hvad som kräfves för att kunna arbeta med
zèle och drift.»
»Tror hans nåd man kan se genom väggar och tak?» frågade Fiken, med en
misslynt snörpning på munnen. – »Kunde väl inte gissa häller hvem det
var där ute i mörkret som klappade på?»
»Hvarför inte det, mitt vackra barn? ... Psyche såg ju icke Amor. Men
hon älskade honom ändå, fast hon trodde att det var ett vilddjur.»
»I komedien ja; men inte går det så till i verkligheten ... och så var
den sköna fröken sjuk också, åtminstone gjorde hon sig till som hon
varit det, för det spektaklet såg jag själf här om dagen med egna ögon.»
»Godt, mitt barn», afbröt den äldre, som under tiden tagit plats vid
bordet, »vi lämna nu det där ... Säg mig i stället, om vi kunna vara
säkra på att få vara fullkomligt ostörda.»
»Var det likt att någon skulle störa ers högvälborenheter.»
»Hvad är det för folk där ute i källarsalen?»
»Ingen som öfverste Lagercrantz bör vara orolig för», sade hon med en
slug blinkning, i det hon såg honom djärft i ansiktet. – »Några
hederliga borgare, som snart aflägsna sig – och herr Bisot.»
»Superbt, min ängel! Men säg mig, en attendant, har du hört hvad de tala
om?»
»Om krig och generaler och några andra fasliga grymheter. Är det något
annat, som deras högvälborenheter befalla, så sitter jag strax vid
dörren», återtog hon, då han icke svarade, hvarefter hon med en nigning
försvann genom dörren.
»Ett godt hufvud på den där flickan», sade den äldre fundersamt, i det
han sköt länstolen närmare bordet. »Måhända skulle hon kunna vara oss
nyttig efter en passande éducation. – Den där grobianen Stenflycht har
haft stor nytta af sitt vackra kompani vid den sista riksdagen. – Men en
annan gång ... Hur var det, mon frère, vill gubben på inga villkor lämna
ifrån sig dokumentet?»
»Parbleu, om jag det riktigt vet. Han har visserligen förtroende för mig
och talar vidt och bredt om allting som rör hans sak, men när fråga blir
om att få se Wrangels bref och instruktionen han sände honom, då
pesterar han och väsnas, som om det gällde lifvet.»
»Har nog icke så orätt däri», svarade den andre med ett cyniskt leende.
»Men hvartill tror han sig väl kunna använda de där papperen?»
»Ma foi, hvartill? ... Hela processens utgång, tror han, hvilar på deras
ägande. I går ville gamle Hamilton kräfva dem med våld, men då vardt han
så desperat, att dottern fick convulsions hysteriques och alla människor
– till och med gamle fältmarskalken – sprungo och letade efter eau de
luce och kamfertstinktur.»
»Det hjälper ej; han måste _tvingas_. Bättre likväl om våld icke vore
nödigt, och bäst af allt om den gamle mesen Hamilton icke fick tag i
hemligheten. Han skulle naturligtvis genast lämna papperen tillbaka
eller måhända rent af taga hans parti.»
»Bien possible! ... men jag tror för min del att Buddenbrock förr låter
döda sig än lämna dem ifrån sig.»
»Något lämpligare måste uttänkas. Den, som finner medlet, gör partiet
och landet en sådan tjänst – att icke ens visad _feghet mot
fäderneslandets fiender_ sedermera torde skada honom, om den kunde
styrkas. För min del anser jag att en belöning af tio tunnor vore det
minsta han kunde ha att vänta.»
»Det är, vert et bleu, som att ta ner sjustjärnorna –.»
»Kan man icke gå kjortelvägen? ... Meijersdorff hade ju, om jag minns
rätt, sina små partier med de damerna. – Koketta, högmodiga kvinnor äro
förträffliga moyens, om man förstår sig på att rätt använda dem.»
»Jag spelade ut sista trumfen förra gången dokumentet var på tal.»
Den äldres grå ögon blixtrade till vid detta svar, i det han reste sig
häftigt från bordet.
»Böfveln till karl», utbrast han, »att kunna taga lyckan i handen och
icke vilja fånga henne? ... Än dottern då, för tusan? Fruntimret hade
jag ju så när glömt? ...»
»Vi måste på allt sätt påskynda rättegången», återtog han efter en
stunds tystnad, hvarunder han oroligt börjat att gå fram och åter på
golfvet. »Mössorna göra sig redo till en större räfst fram på våren ...
De ha redan haft flere sammankomster på Tureholm. Düring, Fuchs, Spens,
Åkerhjelm, Wrangel och alla de andra smågossarne springa dagen i ända
för att värfva röster. – _Vi måste_ skynda oss. Saken bör vara klar, då
de öppna kampanjen, så att vi icke förlora initiativet.»
»Certainement! Men på hvad sätt?»
»Dokumenten! Dokumenten ensamt gifva stöd för det formella i utslaget.
Sedan får den stora hopen skrika så mycket den lyster på generalernas
blod ... Hur var det?» afbröt han sig plötsligt, i det han stannade
framför baronen. »Baronen känner ju _flickan_ närmare?»
»Ja, jag har under någon tid frekventerat den familjen!» svarade
Meijersdorff dröjande.
»Ärnar då mon frère gifta sig med la belle?»
»Parbleu! ... Har verkligen funderat därpå en smula. Modern lär vänta
stor förmögenhet en gång från Holland, hvarför jag i det hela ej haft
något emot partiet. Generalen, den gamle tvärviggen är dock absolut mot
ett giftermål, förrän han blifvit satt på fri fot.»
»Friaresaken åtager jag mig, om papperen komma i min hand. En rutten
kvist kan borthuggas utan att man afskär hela stammen.»
»Men förmögenheten blir konfiskerad?»
»När den stolta fästningen en gång kapitulerar, hoppas jag mon frère
inviterar mig till festtåget!»
»Fort bien», svarade Meijersdorff – att det var denne har läsaren
förmodligen länge sedan gissat. – »Det skulle vara très curieux, om icke
chamaden snart skulle låta höra af sig ... Konsten ligger i approcherna,
mon frère, och här bör olyckan göra jordmånen lättare.»
»Är räfven utrökad, står boet orubbadt. Men hur var det med Bisot?»
»Den göken håller som bäst på att följa sin instruktion. Det hörs nog på
tapaget där ute att han blifvit väl mottagen. – Han är van att göra sin
déclaration en forme.»
»Icke fullt att lita på nu för tiden», sade den äldre tviflande. »Den
gunstig herren har dock dem som följa sig. – Ts! – hvad var det? Jaså,
det är gamle Björnberg som tassar redan där ute ... Ah! Se vår vän»,
afbröt han sig och vände sig mot den inträdande.
Den inträdande var en storväxt man med grofva, intetsägande anletsdrag
och klädd i en brun rock med utslitna guldbroderier, knäbyxor af samma
färg samt svart yfvig allongeperuk.
»Hvar äro de andra?»
»I hack och häl», hördes i detsamma flere röster utanför dörren. »Vi
trodde att Lagercrantz skulle vara hindrad i afton ...»
En stund senare voro de förnämsta medlemmarne af Lagercrantzska
fritroppen samlade omkring bordet, såsom bröderna Silfverschöld,
Stjerneld, öfverste Ollonberg, Marks von Würtemberg, Wurt, Ruuth m. fl.
»Stora nyheter i Gazette d’Altona», sade Lagercrantz, sedan man en stund
talat om likgiltiga ämnen. – »Cumberland är i fallande.»
»England är matt», sade Ollonberg. »Lumpna 75,000 pund i ett för allt
till röstvärfning för förverkligandet af de hessiska planerna.»
»Hessen är vida farligare», inföll Schulenberg, som af hämnd för den
uteblifna pensionen nu mera arbetade af alla krafter mot den hessiske
tronkandidaten.
»Må England hitsända hela sin skattkammare», återtog Lagercrantz, utan
att fästa sig vid afbrottet, »hvad betyder det? – När Birkenfeld icke
längre kan drifvas fram, återstår endast Eutin och Ryssland och den
förres utväljande torde förr eller senare varda ett conditio sine qua
non för Finlands återlämnande.»
»Må Hessen gärna komma», inföll Björnberg med hetta, »och låt mans äfven
England skicka hit öfver sina 40,000 man advokater, vi skola nog veta
plädera questio quo modo, så att hessaren skall finna det både varmare
och lugnare där han nu är.»
»Enligt min mening», sade Lagercrantz, »är det blott dansken som är
farlig. Grüner är ett slipadt hufvud och har skaffat sig ganska god reda
på våra förehafvanden.»
»När man, som han, går kjortelvägen, kommer man långt», sade Björnberg i
föraktlig ton. »Det har jag alltid sagt. – En dam kan verka både med
tårar och vackra ord ... jag känner till det där af gammalt.»
»Det minns äfven jag, ma foi», inföll Meijersdorff skrattande, »vackra
Cecilia på Lorensberg –?»
»Mes amis», inföll Lagercrantz allvarligt, »intet skämt! ... Stenflycht
har endast tolf fritafflar och 4,000 plåtar till pensioner och ...»
»Grüner har, par dieu, endast råd att hålla fem af de förra», inföll
Meijersdorff. »Och sju måste det vara för att kunna räcka till för hela
adeln.»
»Meijersdorff har måhända rätt», återtog Lagercrantz. – »Men en annan
nyhet, mes amis? Lanmary har vunnit kungen för partiet. Jo, som jag
säger! Han har tagit honom, tack vare sina förespeglingar om
suveräniteten och arfsrätt åt grefvinnan.»
»Måttlig vinst», inföll Marks von Würtemberg torrt. – »Grüner åter har
hela bondhopen på sin sida.»
»Stenflycht har äfven sörjt för att sådant folk inte skola felas vid
våra bord. Sexton till aderton kuvert serveras dagligen för medlemmar af
det hedervärda borgarståndet.»
»Par ma foi – fort bien!» ropade några af de yngre. »En skål för
chefen!»
»Bönderna», inföll Marks von Würtemberg, »skrika dag ut och dag in på
generalernas afrättning och danska kronprinsens utväljande. De hafva nog
med biskopar förut, säga de, och vilja icke höra talas om Eutin. Till
och med soldatesken är orolig. Sörmländingarne ha slagit ihjäl en
löjtnant, som skulle föra dem från trossboden.»
»Ja, må det jäsa», sade Lagercrantz och gnuggade sina händer. »Valde vi
tronföljare endast för att köpa fred för några lumpna bönders skrik och
hotelser, vore vi väl de uslaste trälar på jorden och hade förspillt
Göta och Svea mäns forna ära och anseende. – Lika väl sätta riket på
auktion! ... Ett val som uppoffrar vår frihet må man gärna uppskjuta, ja
ända till domedagsotta. Lyckligtvis är dock ingen fara», återtog han i
lugnare ton. – »Birkenfeld är omöjligt drifva igenom – men med Eutin
_går det_.»
»Generalernas sak måste först vara afgjord», invände Silfverschöld –
»förr kunna inga kraftiga mått och steg tagas. Buddenbrock är dock en
svår nöt att knäcka. Hans papper kunna icke jäfvas och så länge man bara
går fort med suppositioner och antaganden, kommer man icke långt.
Öfvergeneralen kan väl, för fannen, icke gärna ställas till ansvar, för
att visst folk flydde som fuyarder och flyktingar ...?»
»Det gläder mig att höra att mina vänner och isynnerhet min ärade svåger
är af den tanken», inföll Lagercrantz med en lätt ironisk ton. »Man kan
lätt låta eget hat förleda sig till orättvisa. –»
»Men beträffande det omtalade dokumentet har det emellertid ingen fara»,
återtog han efter att hafva funderat ett ögonblick, »om blott min svåger
smider medan järnet är varmt, skall jag nog laga så att papperen inom
kort äro _utan_ allt värde. Det är emellertid viktigt att mon frère
skyndar sig, ty annars kan allt ändra sig till generalens faveur ... Hm!
... Hans egen och grefve Liewens malice hvilade aldrig för att få mig
störtad, då _de_ hade makten.» –
»Hvad betydde väl Lewenhaupts falskhet», inföll Björnberg, »om icke att
han var kujonerad af de där Buddenbrockarnes kraftigare viljor.»
»Alla liffländare», sade Marks von Würtemberg torrt, »äro en och samma
onda race och hålla ihop som ler och långhalm.»
»Han sade till mig midt i ansiktet», återtog Lagercrantz, »då jag innan
Willmanstrandska aktionen ville att hären skulle rycka fram mot Wiborg,
att jag och mina vänner förde en slingrande politik, stödd på hemliga
underhandlingar och sväfvande allianser, som endast afsåg att skaffa oss
själfva så stora fördelar som möjligt ... med ett ord att vi icke hade
något allvar med kriget, utan endast ville göra svaga demonstrationer
etc. etc.»
»När alltså oförmodligen ett rinnande vatten upphäfver sig och finnes
skadligt», läste Silfverschöld från ett papper som han upptagit ur
fickan, »söker alltid den förståndige hushållaren att upptäcka dess
springkälla, för att dämpa och utöda ådran. Nu är questionen om rätta
grundorsaken till den första motgången, som skedde då ryssarne gingo
öfver gränsen vid Willmanstrand, samt de soutiens och de planer för
själfva kriget som då uppgjordes af Buddenbrock ...»
»Som mes amis höra har han redan allt färdigt i sitt koncept, hvilket
endast behöfver något corrigeras till skrifarten», afbröt Lagercrantz,
skrattande. – »Det innehåller äfven mitt sentiment. – Jag har gifvit den
gynnaren en coup de dents, fast nog kunde han hafva förtjänt ännu mer af
mig. – Men mannen vill blifva af med lifvet», fortfor han med ett
öfvermodigt hånskratt under det sällskapets beundrande blickar riktades
mot honom. – »Han skulle krossa mig! – Ha, ha, ha – jag, som icke var
mer än adelsman; men ärlig svensk adel kan nog uppväga hundra
liffländska baroner ... A propos baroner, vi få icke glömma,
Meijersdorff, de signa, jag markerat för nästa sammanträde – _en cas de
besoin_!» –
»Hvad fanden prata ni?» hördes under den tystnad som följde på dessa
ord, slaktarens väldiga basröst ifrån källarsalen. »Hvad förslag? – Vet
ni inte skäms? Skola ni redan gå er väg? – Understå er blott! – Understå
dig, Smedman, din gamle mes till ålderman? Det var som jag sa’ ... Salza
tog fast generalen vid Ensta och nu vakar en officer och 100 man af
gardet dag och natt öfver honom. – Nej, hör nu på hvad jag säger. – De
göra ronden genom min bakport ... Vi dricka ännu ett stop? Hör hit,
flickmänniska! – Ett stop äkta rhenskt, hör hon, och fyra rena muggar.
Neej, säger jag, inte ett ord mer, sa’ klockarn läste in prästen i
sakristian. Det gör er vid djäfvulen intet ondt, gossar ...»
»Men hvar tog denne munsiör Bisott eller Biså vägen ... Hör nu! Vill
herrn veta hur gråsuggorna gnaga, efter herrn lurar så där i vråarna?
Här lyssnar man icke, kan han få veta, på annat folks kärlekshandel ...»
Slaktarens glåmiga ögon glänste riktigt till, då han såg hur hans
kamrater raglade fram till bordet. Han drog af sig sin fläckiga rock,
knäppte upp den långa västen ända till halsen samt sjöng eller snarare
skrålade med sin hesa basröst.
»Säg mig bröder, hvar finnes vinet? Hvar finnes vinet från söder?»
»Noch ein Stock, sa’ tysken – skål munsjör Bisot! Det var ju så du
hette? Hur smakar ölet? – Bättre hos fader Turgot, var det? – Men skulle
vi icke rätt och slätt kunna dricka brorskål – jag har, skam till
sägandes, ett hus där uppe på Regeringsgatan bredvid Buddenbrockens. Där
ska’ ni få bo till döddagar, om ni vill hålla till godo. – Se så, öppna
korpgluggarne nu, mäster hårtång, för du får stå fadder ... Hvad för
slag? – Vill herrn icke göra besked i vinet, när jag stigit upp för
herrns skull!» – skrek slaktaren, ursinnig, då Bisot syntes tveka, i det
han slog vinglaset i väggen, så att det splittrades i smulor.
»Nå hvarför står du då och menar och menar och väger på hufvudet?»
fortsatte han då Bisot skyndade sig att dricka honom till. »Tror du
kanske att jag icke druckit brorskål med grannare peruk än din i mina
dar. – Trå ta mig om jag nånsin går på något kaffehus mer. – Dåligt
folk, snarstucket folk! – Gamla kärnrasen den är utdöd, alldeles som
hornboskapen. – Hör hit, jungfru nosgrann! Hvad har hon klottrat upp åt
sig på brädet? Hvad för slag? Femton plåtar, sa’ hon. – Nå så skynda på
då, sa’ roddarmadamen åt rospiggen, som satt på grund.»
Mäster Flåberg ville nu gå utan att ens taga rocken på sig.
»Stanna Flåberg, för stopp och belägg», sade perukmakaren, i det han
grep slaktaren i kragen, men var nära att själf falla under bordet.
»Nej stopp och belägg», skrek denne, som redan ändrat sin mening. »Nu
ska vi alla tömma försoningsbägaren. – Nattstånden ovänskap, och
nattståndet dricka luktar illa. Hör hon, flicka lilla, ett mått af det
bästa – men tappa inte grumset med.» –
De fradgande muggarne tömdes om igen och om igen flere gånger. Då
slaktaren ändtligen sent omsider befann sig på hemväg från »Holländska
Thun» efter att med tårar i ögonen tagit afsked af den spenslige
perukmakaren, var det Bisot, som fick äran att leda honom hela vägen.
Det var äfven till honom, som han anförtrodde, under strängaste
tysthetslöfte förstås, att enligt hans ringa uppfattning det verkligen
var Buddenbrocks skuld att tiderna voro så dyra och att hafretunnan
kostade en daler mer än under förlidna året. »Men välkommen till mig,
när bror vill», slutade han sitt prat – »för jag bryr mig icke för ett
halft runstycke om hvad den mesen Smedman pratade om dina intriger vid
riksdagen. Han lefver nu på nådebrödet, den gamle kraken, och är därför
litet ilsket afundsjuk på folk i en bättre ställning. – Nej, kom mans
bara hem, ska’ bror få se. Se så kom nu! – Godt öl ur ordentliga
stopmått ... inte sådana där fingerborgar, som halfstopen på krogarne
... Nå så farväl då till härnäst.» –
Med dessa ord skildes han från sin nya bror. En stund senare lyckades
det äfven för åldermannen att få ett säkert tag om sin portklapp och
hålla sig kvar där så länge att han kunde komma in.


XIX.

Det var en vacker, solig vinterafton. De gröna slessingsgardinerna för
fönsterna till biskopens lilla rum, voro halfslutna och genom
öppningarna kom solljuset i täta strålknippen genom rummet och satte
fyrkanter på golfplankorna. Sinius och biskopen voro inbegripne i
samtal.
Denna gång gällde prostens öfvertalningsförsök helt visst någon viktig
fråga; ty den varsamhet och grundlighet, hvarmed han inledde den,
gränsade nästan till det komiska.
»Ingalunda min tanke att lasta kunskapen om andra folks seder och bruk»,
svarade Juslenius på en af hans frågor. »Hæc sunt facienda, neqve illa
omitenda, säga romarne. Men kunskapen om vårt eget bör likväl gå i
_främsta_ rummet.»
»Nihilo nihil fit», – svarade prosten med en misstrogen skakning på
hufvudet. »Om man icke känner något annat än sig själf, torde det vara
svårt att utveckla sig till något högre. Vi ha ofta här i Sverige större
svårighet att af en lysande, öfverlägsen tanke bringa fram något
verkligt, än våra grannar att af ett solgrand skapa hundra volymer.»
»Vår ungdoms stora lust efter utländska resor kväfver de gagneliga
företagen.»
»Min ärade bror har rätt äfven härutinnan. – Men om de utländska resorna
äro så skadliga, hvar skola våra unge män få afhöra en Bass och Becker i
Halle, kemister sådane som en Stabell, filosofer som Wolf i Marburg,
Quesnay i Paris, Trochin i Amsterdam, Albinus, Gravesand, Boerhave,
Haller och van Swieten i Leiden, och ...»
»Jag har icke sagt», svarade biskopen något ifrigare, »att icke den
svenska vetenskapen bör söka lärde mäns råd i alla land – min käre bror
har i sanning ganska litet af de gamles konst att höra på innan han
svarar. – Jag har endast sagt att vår ungdoms lust efter utländska resor
kväfver många gagneliga företag och jag påstår nu att denna min åsikt
hvarken är orätt, falsk eller vilseledande.»
»Skulle det icke vara af lika stor nytta för vår ungdom att på närmare
håll få deltaga i striden mellan Lockes och Leibnitz’s tillhängare som
att strida för Gyllenborg eller Åkerhjelm?»
»Hm! ... Tvärtom.»
»Enligt min ringa tro är det Causas impulsivus eller moventes seu
inductivus, det är de drifvande orsakerna till resan, som man i första
hand bör fästa sig vid. Dessa utgöra nämligen antecedens eller det som
går förut. Först därefter eller genom de rön, som man vet att den
resande inhämtat, hvilka vi ju här kunna kalla media concludendi, jura &
rationes eller slutmedlen, kan man i rätt ordning komma till
conseqventiam ex præmisso, det är påföljden. Ett motsatt
förfaringssätt», – fortsatte han, då biskopen endast svarade med att
nicka några gånger – »är både skeft och vilseledande. Man kommer ofta
till conseqventiam ex præmisso, där möjligheten tages för verkligheten
... För att nu endast hålla oss till de sista dagarnes händelser, hur
har man icke behandlat Buddenbrock under juldagarne? Ingen har dock
lyckats bevisa sanningen af premisserna, hvilka här voro själfva
libellens tillmälen.»
»Så», sade biskopen i det han rynkade ögonbrynen. »Det var alltså dit
min käre broder syftade med sin svartbäckslatin. – Men Lewenhaupt och
Buddenbrock _äro förrädare_; kom det väl ihåg. Såsom sådana skola de ock
behandlas, hoc est _på intet annat sätt än såsom förrädare_.»
»Lewenhaupt må min vördade bror kalla så, men Buddenbrock? Har icke han,
efter hvad alla underrättelser gifvit vid handen, varit den ende utom
gamle Bosquet som röstat för att hålla stånd ...»
»Ja, då det var för sent. – Planen för krigsföretaget var, om bror så
vill, god och för omständigheterna gynnande. Men allt samman vardt ju
vid verkställandet fördärfvadt genom en förening af oskicklighet och
trolöshet. Det finnes fakta, som tala ... De hemliga underhandlingarna
på Kulvilaskogen, den tiden då hans bror var rysk kommendant på Wiborg?
...»
»Min ärade bror har då ej tänkt på ...»
»Hvad har jag icke tänkt på? ... Då Lewenhaupts myndighet och respekt
var slut, var det ingen annan råd för rådlös man, förstås, än att gifva
sig i krigskonseljens hand, eller med andra ord att göra hvad de andra
ville. Då gaf han sig åt denne Buddenbrock, som förde alla de andra
mesarne efter sin vilja. Ingen vardt därför i en hast större hjälte än
denne Buddenbrock; ty när alla de andra ropade retirera, ropade han
attackera. Han visste nog att han allena icke kunde göra krigsrådets
beslut om intet.»
»Själfva grundorsaken till olyckan ligger dock väl inte hos Buddenbrock
utan snarare hos dem som framkallat kriget. Men dessa hans gamla vänner,
ha nu lämnat honom i sticket endast för att kunna rädda sig själfva.» –
Prosten gjorde här ett uppehåll. Det var tydligt att han öfverlade inom
sig om rätta tidpunkten var inne att öfvergå till själfva grundmotivet
för hans egen långa underhandling.
»Om man skulle», återtog han slutligen, med ett slugt ögonkast på
biskopen, »söka vinna generalerna för vårt parti.»
Prosten sade vårt parti af den orsak att han, på samma gång det började
gå illa i kriget för de svenska trupperna sadlat om ånyo och öfvergått
till mössorna, hvilka varit nog beskedliga att förlåta honom hans
föregående vinglerier.
»Hm!»
»Det är åtskilligt att vinna ...»
»Hvad fordra de?»
»Att de fängslade beredas tillfälle till flykt ... Tänk på fördelarna
... Vi vunno majoritet och kunde öppna räfsten med hattcheferna ...»
»Med hvilka? Tala tydligare.»
»Jag vill förutskicka den anmärkningen att jag visst icke i allo delar
deras uppfattning som bjuda oss handen i denna sak. En respektabel
penningsumma erbjudes nämligen dessutom ...»
»Men hvilka vilja de vinna, i Guds namn?»
»För min del svarade jag nej till propositionen ... har sedan funderat
något på saken och tänkte nu endast i förbigående höra min ärade brors
omdöme. Både domkyrka och universitetet i Åbo kunde ju bringas upp igen
för den summa de bjuda!»
Biskopen tog ett steg tillbaka.
»Det är om mig alltså! Jag skulle ta emot förrädarepengar? – För att jag
skulle medverka till att man skulle släppa dylika olycksfåglar, som med
skryt och högmod skriat upp hela landet till krig? ... De skulle skrämma
vilddjuren i skogen, sade de, och i stället sprungo de som harar och
voro glada att finna skydd hos fienden! Man skulle lämna _dem_ onäpste?»
»Min vördade broder förifrar sig ... Detta hade jag icke menat ... Men
vi ha mist Finland. Det få vi kanske ej tillbaka. Men ej få vi det
bättre igen om vi nu taga de båda generalernas _lif_?»
»Hvad som sker står i Guds hand», sade biskopen allvarligt, i det han
fäste en genomträngande blick på Sinius, »men framför allt är det vår
plikt att laga så att vårt land icke blifver ett nytt Polen. Sådana
uslingar, som icke hafva något visst fädernesland utan ständigt och jämt
föra på tungan att alla folk äro lika goda, må _de_ göras evigt biltoge,
må _de_ irra jorden rundt som Jerusalems vandrande skomakare, må _de_
städse sakna hem och fristad! – Men de som förråda det land de kalla
sitt må de straffas _med bilan_.»
»Det är framför allt kyrkans plikt», fortsatte han, i det han rätade ut
sin ståtliga gestalt, »att hålla heder och rättrådighet under armarne,
ty på deras helgd hvilar hela vår andliga och moraliska framtid. Får
allt glida ned för samma lutande plan, hvarpå vi nu kommit och som
hvilar på en blödsint människokärlek, utan kraft och nerv, då skall det
förvisso inte dröja länge innan vi stå vid afgrundens rand.»
»Icke var väl svenska folket bättre i vår ungdom», invände prosten
undvikande.
»Visserligen inte, moraliter; men det fanns mera ursprunglig kraft.
Olyckor möttes med mera mod än som nu finnes för en enda liten motgång.
Hvad är orsaken, om icke förströelselusta och håg för fåfänglighet! – Se
blott dit ner i gränden! Se på alla dessa nyhetskrämare och prånglande
köpmän, funnos de väl till i vår ungdom?»
»Om fiskaler och uppsyningsmän sågo bättre efter, voro helt visst våra
gator snart rensade.»
»Nej, se dit ner», upprepade biskopen, i det han drog ifrån
slessingsgardinerna. »Se denna flock af liderliga sällar, som dagarne i
ända säljer böndagstexter, nattmössor, almanackor, svafvelstickor och
lackstänger i stället för att hållas till ärligt arbete vid våra
manufakturverk.»
»Kan väl så vara, ärade broder men det torde likväl vara klokast att
icke döma den närvarande tiden allt för hårdt. Min ärade bror hade själf
tillfälle i sin ungdom att visa sina pas de rigaudon eller utföra en
vacker engelsk eller fransk kontradans på Lorenzberg eller vid träsket –
vår tids ungdom dansar polska och branickula på »Förgylda råttan» eller
»De tre solar?» – Om förr i världen hoffolket gladde sig åt Molières,
Renards och Destouches komedier får allmänheten nu i stället läsa sådana
komedier, som Jeppe på berget, den pratsjuke barberaren, den pantsatte
bonddrängen etc. – Och om man förr», fortsatte prosten med ett insinuant
småleende, »i vissa sällskap tog sig en tour piket eller ett parti
l’hombre eller revérsi, få de nu finna sig i att spela femkort, polskt
pass eller lurlanter.»
Biskopen kunde intet annat än skratta åt dessa besynnerliga jämförelser
mellan gamla och nya tiden. Prosten hade emellertid skickligare sopat
igen spåren efter sitt återtåg än han lyckades maskera sitt anfall. Han
fick vara nöjd därmed. Det hörde till de sju orimligheterna, tänkte han,
att vinna något positivt hos en sådan tvärvigg som Juslenius. Efter att
ytterligare sagt några ord i likgiltiga ämnen aflägsnade han sig.
Generalernas sak var enligt hans åsikt förlorad. En stund därefter sågs
han vandra öfver Norrmalmstorg mot mynningen af Regeringsgatan.
Ett stycke upp på sistnämda gata möttes vid samma tillfälle en kavaljer
och en dam. Kavaljeren hälsade med utsökt behag och på den eleganta
dräkten, den väl friserade peruken samt den vårdslöst förnäma hållningen
kunde man redan på afstånd känna igen hvem det var.
»Ah – quel bonheur, mademoiselle», läspade han. »Ett så agreabelt
rendezvous på en så ful afton!»
»Ärnar sig monsieur till baronens i afton?»
»Certainement! – Man kan ju icke helt och hållet draga sig undan.»
»Hvilken olycka har icke träffat de stackars människorna ... Man får ju
nästan migraine af att höra deras klagovisor. Ma soeur tror dock
fortfarande att hennes man, generalen, skall, malgré tout, draga sig ur
spelet. Quelle chimère?»
»Bien possible, ma foi. Mig synes det dock som en ren impossibilitet. De
sakna ju hvarje moyen?»
»Madelaine har än en gång skrifvit till Holland. De femton tusen
dukaterna äro redan slut. De ha’ mist både pensionen och partipengarne.»
»Än baronens förlofning?»
»Den blef inte af. Hon vägrade _resolument_ ... Hon hade fadrens löfte
att icke tvingas.»
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 20
  • Parts
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 01
    Total number of words is 4437
    Total number of unique words is 1772
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 02
    Total number of words is 4698
    Total number of unique words is 1718
    30.6 of words are in the 2000 most common words
    40.5 of words are in the 5000 most common words
    43.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 03
    Total number of words is 4558
    Total number of unique words is 1746
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 04
    Total number of words is 4574
    Total number of unique words is 1688
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    41.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 05
    Total number of words is 4584
    Total number of unique words is 1689
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 06
    Total number of words is 4530
    Total number of unique words is 1749
    26.4 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 07
    Total number of words is 4597
    Total number of unique words is 1739
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    37.6 of words are in the 5000 most common words
    42.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 08
    Total number of words is 4446
    Total number of unique words is 1779
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    40.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 09
    Total number of words is 4487
    Total number of unique words is 1805
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    36.7 of words are in the 5000 most common words
    40.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 10
    Total number of words is 4358
    Total number of unique words is 1757
    25.8 of words are in the 2000 most common words
    35.0 of words are in the 5000 most common words
    40.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 11
    Total number of words is 4505
    Total number of unique words is 1750
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    35.5 of words are in the 5000 most common words
    40.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 12
    Total number of words is 4672
    Total number of unique words is 1691
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    36.3 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 13
    Total number of words is 4614
    Total number of unique words is 1653
    29.5 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    42.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 14
    Total number of words is 4577
    Total number of unique words is 1716
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    37.6 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 15
    Total number of words is 4714
    Total number of unique words is 1766
    28.2 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    41.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 16
    Total number of words is 4522
    Total number of unique words is 1706
    26.9 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    40.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 17
    Total number of words is 4549
    Total number of unique words is 1674
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    40.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 18
    Total number of words is 4500
    Total number of unique words is 1737
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    40.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 19
    Total number of words is 4500
    Total number of unique words is 1719
    28.2 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    40.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 20
    Total number of words is 4539
    Total number of unique words is 1671
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    38.2 of words are in the 5000 most common words
    42.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 21
    Total number of words is 4571
    Total number of unique words is 1745
    27.1 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    41.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 22
    Total number of words is 4623
    Total number of unique words is 1578
    29.8 of words are in the 2000 most common words
    38.4 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 23
    Total number of words is 4602
    Total number of unique words is 1580
    28.6 of words are in the 2000 most common words
    39.1 of words are in the 5000 most common words
    43.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 24
    Total number of words is 4613
    Total number of unique words is 1581
    31.0 of words are in the 2000 most common words
    41.1 of words are in the 5000 most common words
    46.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 25
    Total number of words is 4442
    Total number of unique words is 1697
    29.0 of words are in the 2000 most common words
    39.3 of words are in the 5000 most common words
    43.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Carl Svenske: Historisk berättelse från frihetstiden - 26
    Total number of words is 1136
    Total number of unique words is 563
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    34.2 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.