Samling af Swenska Ordspråk - 1
Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 4127
Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 2059
14.5 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern
20.0 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern
23.2 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern
Samling
af
Swenska Ordspråk,
i ordning ställde efter alfabetet,
med tillägg af någre utur Latinen och
andre Språk, liklydande eller
motswarande,
af
_Lars Rhodin_.
_Stockholm_,
tryckt hos _Joh. Pehr Lindh_, 1807.
På Eget Förlag.
Företal.
At Swenska Folket från uråldriga tider haft en särdeles smak och
fallenhet för mörka och gåt-lika talesätt, äfwen som korta Ord- och
Sedospråk, att dermed uttrycka begreppen af det sedliga och anständiga,
är något som hwar och en känner af tidböckerne. Man kan derom läsa
hwad i synnerhet de, i Nordiske häfderne store och odödlige Forskare,
Cancelli-Råderne _Ihre_ och _Lagerbring_ skrifwit; den förre i sitt
_Glossarium Sviogothicum_ samt någre under deß Präsidio på 1760-talet
hållne Disputationer, _de Adagiis Sviogothicis_, och den senare uti sin
större _Swea Rikes Historia_.
Samma smak och fallenhet har ännu icke uphört, och igenkännes lätteligen
hos wåra samtida, i synnerhet på Landsbyggden och bland ringare
Folks-klaßerne, som förunderligen hänga wid sina gamla Ordspråk. Man
skulle näppligen tro, att en del af än brukelige Ordspråk finnas i
Forntidens äldsta handlingar, till och med i _Hawamal_, det äldsta
document man känner, och som derföre af somlige, fast utan tillräckelig
grund, blifwit tillägnadt åt _Oden_. Flere af wåra Ordspråk, utom de
å kallade _Juris Canones_, eller Lagreglor, hafwa ock sin uprinnelse
ifrån andra ålderdoms-qwarlefwor, såsom _Provincie-Lagarne_,
_Höfdinga-Styrelsen_ och _Rimkrönikorne_, ordspråk, som, då man
undantager den förändring de, gemensamt med språket undergått, äro till
innehåll och mening aldeles oförändrade.
En Samling af Swenska Ordspråk utgaf redan år 1656 i Norrköping,
Borgmästaren, eller som han då kallades, Presidenten _Grubb_ i Calmar,
under namn af _Penu Proverbiale_, som omtrycktes i Stockholm 1677, med
ett Bihang af en Götheborgsbo, wid namn _Törning_. Till Ordspråken hade
deße Samlare fogat korta commentarier eller förklaringar; de hade ock
uptagit mera än egenteliga Ordspråk, nämligen en mängd _Ordseder_ och
_Lärospråk_, som de der kallas, och bland dem åtskilliga _bibliska_, som,
i min tanka, lämpeligare utgjöra en särskild samling. Deraf kom altså,
att detta _Penu_ wäxte till ett så öfwerdrifwit Magazin.
Om i förledit århundrade någon betydeligare Ordspråks-Samling utkommit,
som uptagit de hos _Grubb_ saknade och dem, som efter hans tid
tillkommit, utom hwad i åfwannämnde _Ihres_ och _Lagerbrings_ Skrifter
anträffas, tiläfwentyrs ock uti en Disputation, hållen under Profeßorn,
sedermera Erke-Biskopen _Beronius_, i Upsala 1716, _de Proverbiis_, samt
Biskop _Svedbergs_ _Ludus litterarius_, i hwilken dock de fleste ej äro
annat, än från Latinen öfwersatte _Gnomæ_ eller Sedospråk, har jag mig
icke bekant. I periodiska och strödda Skrifter wet jag likwäl at Ordspråk
undertiden influtit.[1]
Opåmind lärer Läsaren finna, at denna Samling icke är, eller kan utgifwas
för fullständig, då ofelbart ännu många i Landsorterne gängse Ordspråk
saknas och kunna tilläggas; fastmer kan den anses allena som ett påbegynt
Ordspråks-Register efter alfabetet. Den war icke ämnad att komma för
Allmänhetens ögon, utan börjad och fortsatt i afsigt att roa mig sjelf
och någon wän. Jag teknade up de Ordspråk jag fick höra i dageliga
samtal, och när jag icke widare hörde några nya, företog jag att sätta
dem i alfabetisk ordning med tillägg af dem utur _Grubbens_ bok med
flere, jag under läsning kunde öfwerkomma. De föråldrade och nu mera icke
gängse samt de från Tyskan endast lånte och öfwersatte hos _Grubben_,
tillika med de plumpa och anstöteliga, äro aldeles förbigångne. Widgå
måste jag likwäl att några i denna samling insluppit, som ej äro af så
fin sammansättning, att de ju för läckrare öron kunde anses stötande;
men rätt fattade will jag hoppas de icke på något sätt äro moraliteten
kränkande eller anständigheten sårande. Är något wid påseende sådant, har
jag det i särskilt note anmärkt och från mißtydning sökt vindicera. Några
Ordseder och några bibliska Ordspråk bekänner jag ock wara inkomne, som
ej hörde till planen.
Men i Gnomernes ställe har jag (som af alla Läsare kan hända icke gillas)
tagit mig frihet införa halfordspråken, som jag will kalla dem, eller
de egenteliga _adagia_, emedan de äro af ordspråks-natur, fast ej så
fullständiga, om hwilka _Ihre_ säger: _Non tam instruunt ut gnomæ &
proverbia, quam potius orationi decus & ornamentum conciliant dictione,
a vulgari quidem verborum significatione deflectente, sed diuturno tamen
usu familiari facto._ Deße _adagia_ träffas i denna samling till större
delen under Lit. H.
För att roa, tilläfwentyrs ock i något måtto gagna språklärande
Ungdomen, äro ock här och der, bland swenska ordspråken, inströdde några
liklydande, eller i brist deraf, motswarande sentenser eller ordspråk
utur latinen och någre lefwande språk, hwarigenom ock anledning kan
gifwas åt någon, som dylikt roar, eller redan gjort egen samling, som är
i bättre tillfälle och äger mera språkkundskap, tilläfwentyrs äfwen äger,
det jag icke haft, tillgång till utländska ordspråks-lexica, att tillägga
flere, så att möjeligen större delen af de swenske Ordspråken kunde få
sine motswarande. Wille någon, som en _Erasmus_ i sina _Collectaneis
adagiorum Veterum_ samla och försöka hitföra de gamle Grekiske
Ordspråken, lönte det aldeles mödan. Det är mellan deße och de äldre
Göthiske en underbar likhet, som näppligen kan tillskrifwas någon slump,
till exempel: _Ur askan i elden_, Εἰς τὸ πῦρ ἐκ καπνοῦ: _Den sten, som
ofta wältes, mossas icke_: Λίθος κυλινδόμενος οὐ ποιεῖ φύκος: _En swala
gjör ingen sommar:_ Τὸ ἔαρ μία χελιδὼν οὐ ποιεῖ: _Man är mans gamman_:
Ἄνθρωπος ἀνθρώπου δαιμόνιον: _Som hunden på hötappen:_ ὡς ἡ κύων ἐν τῇ
φάτνῃ. _Den ena kråkan sitter gerna hos den andra:_ Ἀεὶ κολοιὸς πρὸς
κολοιὸν ἱζάνει. _Ingen wet hwar skon klämmer, utan den som har honom på_,
Οὐκ ἂν εἰδείη τις ὑμῶν καθ’ ὅ τι θλίβεται μέρος οὑμὸς πούς, ett swar,
som _Plutarchus_, _in vita Aemilii_, berättar wara gifwit af en man, som
tillfrågades hwarföre han ej lefde wäl med sin hustru; om hon icke war
nog dygdig, eller i hans tycke nog wacker eller husaktig. I stället at
directe swara till frågan, drog han skon af sig och frågade, om icke det
war en wacker och wälgjord sko, med anförda utlåtelsen, hwars tendence är
för alla begripelig: att mycket kan se wäl ut och berömmas af andra, som
likwäl har sina dolda brister.
Att mycken likhet är ibland de Europeiska Ordspråken, härrörer
naturligtwis så wäl af språkens inbördes släktskap, som af folkslagens
umgänge. Uti Italienskan äro många till halt och sammansättning lika wåra
swenska, som till äfwentyrs wittnar om Göthernes fordna besök i Italien,
hwarest de som gäster lemnat något qwart af sine Ordspråk så wäl som af
sitt språk.
Någon förklaring af Ordspråken, som wäl tarfwades, hörde icke till
min plan: det skulle då warit mer än ett Register. Uti de förr nämnde
_Ihres_ disputationer kan den, som det åstundar, få se hwad som gifwit
uprinnelsen åt åtskilliga swenska Ordspråk, utur gamla _mythologien_,
wißa _historiska facta_, _skrifter_, och gamla _plägseder_. Deribland
förekomma utom flere: _Han har bitit hufwudet af skammen: Skammen går
på torra landet: Han kom i Grefwens tid: Han fick bära hundhufwudet:
Han är ett pundhufwud: Han grinar som en sol-warg._ Sol-warg (så lyder
_Ihres_ förklaring) kallas än i dag i wißa landsorter den ring, man wid
halfmulen wäderlek blir warse kring solen, och föreställer liksom ett
öpet gap. _Sturleson_ omtalar, att de gamle trodde det en stor warg,
den de kallade _Skoll_, förföljde solen och wille upsluka henne; äfwen
som en annan, under namn af _Hate_, förföljde månen i samma fienteliga
upsåt, som sluteligen skulle lyckas. Den som gapade efter solen war
_Sol-wargen_, och när någon lipade eller gapade mycket illa, fick han
den höfliga förebråelsen: _Du grinar som en Sol-warg. Han kom imellan ko
och kyrkegård_, skall utmärka en critisk och swår belägenhet, lik den i
hwilken en fattig åhörare råkade då han i början af catholska tiderne
skulle låta begrafwa någon död, antingen han skulle försaka den wigda
jorden, eller släppa till sin enda ko i likstol; ett swårt wilkor för att
ernå den stora förmon, och, man kan wäl tänka, efter Presternes lära den
tiden, komma hastigare genom skärselden.
För öfrigt, och då jag ingalunda smickrar mig att med det urwal hafwa
samlat, eller i den ordning upställt denna tropp af Ordspråk, att ju en
del deraf ganska wäl kan utmönstras, många vacancer besättas och mycken
recrutering werkställas till de utur andra språk intagne, kan hända, här
och der, mindre wäl träffade och wårdslöst placerade; så skall jag med
nöje emottaga underwisning och mina fel erkänna; men skulle tycka om,
att någon, af sådan samling road, företoge sig, att jemte utgallrandet
af de mindre gätne, (ty wid samlingar kommer gerna något skrap in bland
det dugliga, till besannande af ordspråket: _Intet hwete är så rent,
som icke har sina agnar_) tillöka och bättre rangera de öfrige, så att
alla af lika syfte kommo på ett ställe, de gamle Ordspråken, som äro
inhemske och af göthisk härkomst utmärktes och på sätt en _Ihre_ börjat,
commenterades, de utur andra språk med wåra öfwerensstämmande, hwilka
här till större delen saknas, bifogades, samt gnomerne eller ordsederne
frånskildes med de bibliske, hwilka kunde utgöra en samling för sig
sjelfwa.
Att något dugligt i denna wäg kunna åstadkomma är utom min krets, om ock
år och angelägnare yrken det medgåfwo; men en commenterad samling i den
smak och med den urskillning som _Roterodamus_ anställt med de latinska
och grekiska, och _Ihre_ öfwer en del göthiska eller swenska, skulle för
mången blifwa wälkommen.
Att citationerne ofta saknas wid latinska sentenserna behagade Läsaren
ursägta, hälst de ändå äro allmänt kände och till större delen triviale;
att de med. _Erasm._ teknade icke annorlunda böra anses, än som en
hänwisning till hans _adagia_, der urkunderne upgifwas, behöfwer för
kännare ej erindra. Stockholm d. 25 Nov. 1807.
A.
Af liten gnista blir ofta en stor eld.
Parva scintilla neglecta magnum sæpe excitat incendium. _Curt._
it. Fit lis ex minimis interdum maxima verbis.
_Feuer fängt von funken an._
Af barn och dårar får man weta sanningen.
Children and fools tell truth.
Af ljudet kännes malmen.
A cantu avis dignoscitur. _Erasm._
Af skadan blir man wis.
Quæ nocent docent. it. vexatio dat intellectum.
Af kladdig fole kan blifwa god häst.
Ante fuit vitulus, qui nunc fert cornua taurus.
De poulain rogneux devient souvent un cheval precieux.
Foul in the cradle and fair in the saddle.
Af stallbrodern kännes mannen.
Ex socio cognoscitur vir, it. Noscitur ex socio, qui non ex se.
Af litet trä hugger man små spånor.
Af tu onda ting wäljer man det mindre.
Ex duobus malis minus eligendum.
Afbedja är bästa bot.
Erranti medecina confessio. _Cic._
Afund fräter der han bor.
Invidus invidia consumitur intus & extra. _Horat._
Afunden är ärans följeslagare.
Invidia comes fortunæ, it. gloriæ.
_Auf ehre folgt neid._
All ursägt är god, då den finner rum.
Allting har en ända, men korfwen har twå.
Alla barn i början.
Nemo nascitur artifex.
Alla swin äro swarta i mörkret.
Nocte latent mendæ. _Ovid._ it. Tenebris nigrescunt omnia
circum. _Virg._
La nuit tous chats sont gris.
_Im finstern sind alle katzen grau._
Alla mohner hjelpa sad’ myggan p - - i hafwet.
Quæ non prosunt singula, multa juvant.
Alla klifwa öfwer gärdesgården, der han är lågast.
Sepes calcatur qua pronior esse videtur.
_Wer da liegt, über den läuft jederman._
Alla känna apan, men apan känner ingen.
Alla wilja Herrar wara, men ingen wil säcken bära.
Omnes profecto liberi libentius sumus, quam servimus.
Alla nycklar hänga icke wid et bälte.
Alla önskor falla icke i taskan.
Non omnia quæ statuis eveniunt.
Alla foglar flyga bort; uglan sitter qwar.
Alla skor gjöras icke öfwer en läst.
Alla woro wi på byte; ingen slapp utan lyte.
Vitiis sine nemo nascitur. _Ovid._ it. In multis labimur omnes.
_Virg._
Alla wilja at yxan skall gå, men ingen will hålla i skaftet.
Alla goda ting äro try.
Omne trinum perfectum.
Alla wilja gärna skjuta åt den sidan, laßet wälter.
Mortuo leoni etjam lepores insultant.
Alla hafwa en Gud, men icke alla en lycka.
Alla wilja hafwa narren, men ingen will födan. (d. ä. hafwa nöje af en
ting, men ej kosta derpå).
Alla wilja den flata dåra.
Alla kakor ha et namn, men gjöra icke et gagn.
Omnibus est nomen, sed non omnibus omen.
Alla plocka til byk, men ingen til bak. (säges om stora hushåll, der
många tära och öda, men få draga något in, eller förtjena).
Alla säga wäl, man dricker; men ingen, huru man törstar.
Alla moln gifwa icke rägn.
Aldrig något ondt, som icke är til något nyttigt.
Exiguum malum ingens sæpe bonum.
Aldrig såg man windögd skytt skjuta rätt.
Aldrig såg jag maken, sad’ käringen, red på staken.
Aldrig så långt mellan bergen, at ju trollen råkas.
_Gleich suchet sich, gleich findet sich._
Allmän nytta, allmän skada.
Qui lucrum sentit, sentiat & damnum.
Allestädes framme får ofta näsbränna.
Allestädes framme, sällan wälkommen.
Altför rund gjör wällingen tunn.
Liberalitas liberalitate perit. _Hieron._
Altför klok är stor tok.
Qui omnia scire simulant, nil quidquam sciunt. _Plaut._
Alt watten wil til hafwet.
Habenti dabitur.
Altid bättre säd på annans åker.
Fertilior seges est alienis semper in arvis. _Ovid._
Altid swårast i portlidret.
Omne initium grave.
Altid wärre, som efterkommer. it. Ond fogde är ej god förr, än hälften
wärre kommer efter.
Altför mycket är osundt.
Omne nimium nocet.
Too much of one thing is good for nothing.
_Allzu viel ist ungesundt._
Andra tider, andra seder.
Hæc dies aliam vitam, alios mores postulat.
Antingen ägg eller ungar, (alt eller intet).
Aut Cæsar, aut nihil.
Arla gröda är särla föda.
Arbetaren är sin lön wärd. _Bibl._
Dignus operarius mercede.
Arm och rik i döden lik.
Mors sceptra ligonibus æquat. _Horat._ it. Mors æquo pulsat
pede pauperum tabernas regumque turres. _Horat._ it. Mors
æquabit quos pecunia separavit. _Plin._
Arm högfärd, skräppa och swälta.
At spara wid swicken och låta löpa wid tappen (d. ä. spara i smått och
slösa i stort) är dålig hushållning.
Ad mensuram aquam bibere, sine mensura offam comedere.
Penny wise, and pound foolish.
Att wara grann kostar pinadt skinn.
B.
Bakebulla och tunnekanna gör såta grannar.
Gratia parit gratiam.
_Kanne af gaarde oc anden igen, håller längst vänskab._
Baktal gör wän-skilnad.
Bannor bita intet til bens.
Barn gå från hjertat och till hjertat igen.
Barn gjör så i by, som det är hemma wandt.
Barn och narrar gå in i hwad hus de wilja.
Barnet måste något namn ha.
Barnemagen är blind. it. Barnemagen är som stöfwelkragen d. ä. tol
allting.
Barnet säger wäl hwad det får, men icke hwad det gjör. it. Barnet klagar
wäl öfwer riset, men tiger med sit brott.
Beck och tjära är båtsmans ära.
Begynna med nål (näml. stjäla) och lyckta med silfwerskål.
Taurum tollet, qui sustulerit vitulum. _Erasm._
Behåll som i handom hafwer.
Dominus censeatur qui possidet. _Phr. Jur._
Bekännelsen bringar tjufwen i galgen.
Begynnelsen är ej ändan lik.
Begå sig, som kåpan i dansen.
Ut toga inter saltandum, quam omnes calcant. _Ihre._
Betala med lika mått it. med samma mynt.
Par pari referre.
Payer en même monnoie.
Return like for like.
Betala för gammal ost.
Bida och lida stillar mycken qwida.
Perfer & obdura; dolor hic tibi proderit olim. _Ovid._
Bind intet korfwen wid hunden; du kan wäl ändå mistan.
Bittida herre blir länge dräng.
Bloden är aldrig så tunn, har är ju tjockare än watten. (skall utmärka,
at slägtingar äro hwarandra huldare än oskylda, som dock icke altid
händer).
Tunica pallio propior. _Plaut._
Bloden kryper der han ej kan gå. (menas syskon-kärlekens företräde för
swågerskapens).
Blyger tjenar illa til Hofs.
Blyg tiggare får ofta swälta.
Rebus in arctis pudor absit.
Bondebruk är ingen barnalek. (Detta ordspråk, war wanstäldt, som man wet,
genom et förfärligt tryckfel i Grubbens Ordspråksbok.)
Bonde-fot och Herresko paßa icke ihop. it. Staten efter ståndet.
Borta sträng och hemma dräng.
Brutit och sont är en gång nog.
Sit satis offendisse semel, veniamque tulisse.
Brå rik blir lång fattig.
Subita incrementa, raro fructuosa.
Bråbytt är fara wärdt, it. Bråköp är ångerköp.
Concilii præcipitis comes poenitentia.
If you trust before you try, you may repent before you die.
Bråhett swalkas snart, it. Brå kärlek snart glömd.
Præceps amor cito frigescit. _Erasm._
Brår kalf på ko, blir dottren god.
Bonus præsumitur de bono genere natus.
_God rod bär gierne gode äble._
Brändt barn skyr elden.
Facit experientia cautos.
Chien échaudé ne revient pas en cuisine.
A burnt child dreads the fire.
Brödra-sämjan räcker icke altid till.
Fratrum quoque gratia rara. _Ovid._
Brödra-wreden är ofta wärst.
Fratrum ira acerbissima.
Courroux de frères courroux d’enfer.
Bygda hus och skurna kläder får man sällan skäl för.
Casa fatta, vina posta, non si paga, quanto costa.
Bygga med ena handen och rifwa ned med den andra.
Bygga hus med hwars mans råd kommer sällan tak på.
Tous se melent de donner des avis, un sot est celui qui les
tous suit.
Byte är gjordt för gäckeri.
Bywand höna får antingen korn i kräfwen eller knäpp i nacken.
Bäst tiga när ingen frågar.
Non rogatus tace.
Bäst at lida det, man ej kan wrida.
Durum, sed levius fit patientia quidquid corrigere est nefas.
it. Optimum est pati quod emendari nequit. _Senec._ it. Feras,
non culpes quod mutari non potest.
Il faut laisser couler l’eau sous le pont.
What can’t be cur’d, must be endur’d.
Bäst hålla up medan leken är god.
Ludus allubescens incidendus. _Erasm._
Bästa Musik är när munn och hjerta qwäda ett.
Pulchra est harmonia cordis & oris. _Plaut._
Bästa ting bonden i bo sino hafwer, är hustru hans.
Bättre en fogel i handen, än twå i skogen.
Dimidium plus toto. _Erasm._
Il vaut mieux un tiens, que deux tu l’auras.
One bird in the hand is worth two in the bush.
Bättre mager soppa, än intet doppa.
Bättre at wara den förste i byn, än den andre i Rom.
Bättre rikta Skomakaren, än Apotekaren.
Bättre fly än illa fäckta.
Cum licet fugere, ne quære litem. _Nep._
Bättre sent än aldrig.
Better late than never.
Bättre twå gånger fråga, än fara en gång will.
Bättre förspörja sig, än förgjöra sig. id.
Bättre gå ikring och kroka, än ligga i och ropa.
Satius est recurrere, quam male currere. _Lucian._
Bättre en gammal wid sitt lår, än en ung i sitt hår.
Bättre barnet gråter, än Modren.
Bättre förewar, än eftersnar.
Deliberandum est diu quod statuendum est semel.
E mèglio pensar adàgio ch’operar prèsto.
Bättre ett ord i förhand.
Clausula abundans non nocet.
Bättre förekomma, än förekommas.
Melius prævenire, quam præveniri.
Bättre twå gångor mätit, än en gång förgätit.
Bättre Heden-pant, än Christen-tro.
Bättre köra sagta, än släpa laßet til bys.
Bättre mjölka kon, än slå henne för pannan.
Boni pastoris est tondere pecus non deglubere.
_Man skal bläde kaalen og icke rycke ham up med roden._
Bättre en kaka med ro, än twå med oro.
Paix et peu.
Bättre tiga, än tala illa.
Præstat tacere quam male loqui.
Bättre ett åsyna wittne, än 10 åhöra.
Pluris est testis oculatus unus, quam auriti decem. _Plaut._
Bättre något, än intet.
Bättre något släppa, än alt mista. id.
Bättre något så, än intet få. id.
Bättre små fiskar, än toma diskar. id.
Partem habere melius est, quam toto privati.
Bättre tunnt öl, än toma kar. id.
Bättre swulten häst, än tom grimma. id.
Bättre något nött, än alt förödt. id.
Bättre något härskt, än alt färskt. id.
Bättre bot, än bar sida. id.
Bättre enögd it. skelögd, än blind.
Inter cæcos regnat strabo.
Parmi les aveugles, les borgnes sont rois.
Bättre liflös, än rådlös.
Bättre grof kaka, än intet smaka.
Bättre harekött, än fårekött.
Præstat possidere, quam persequi. _Arist._
An egge is better to day, than a pullet to morrow.
E meglio un uòvo hoggi, que dománi una gallina.
Bättre stämma i bäcken, än i ån.
Omne malum nascens facile opprimitur, inveteratum sit
plerumque robustius. _Cic._ it.
Principiis obsta, nam sero &c. _Ovid._
Bättre såras af sin wän, än kyßas af sin owän.
Meliores amicorum contentiones, quam inimicorum blanditiæ. it.
Meliora vulnera diligentis, quam oscula blandientis.
Bättre penningelös, än ärelös.
Bättre bröd, än foglesång.
Necessaria jucundis anteferenda.
Bättre mat, än målad wägg. id.
Bättre fria 10 brottsliga, än fälla en oskyldig.
Bättre mißundt, än beklagadt.
Malo mihi invidere inimicos, quam me inimicis. _Plaut._
Il vaut mieux faire envie que pitié.
E mèglio esse invidiàto, che compatito.
Bättre et qwintin lycka, än et skålpund wett.
Bättre at bli hemma med en skam, än gå i byn med twå.
Bättre at blåsa på gröten, än bränna sig.
Bättre ge hunden bröd, än bitas med honom.
Bättre liten harm, än stor skada.
Bättre at wara inne för bara maten, än ute och få intet.
Bättre straxt nekadt, än länge låfwat.
Minus decipitur cui celeriter negatur. _Publ._
Böj widjan medan hon är grön, så blir hon både fager och skön.
D.
De förlikas, som hund och katt, it. som twå hundar om et ben.
De förlikas icke under et tak.
De förstå hwarandra, som twå tjufwar på en Marknad.
Intelligunt se mutuo, ut fures in nundinis.
Ils s’entendent comme les larrons en foire.
Ask my fellow whether I be a thief.
De wise fela ock.
Peccat & sapiente sapientior. it. Iliacos intra muros peccatur
& extra.
Erra il prète all’ altàre.
De kunna ock få sina fiskar warma.
De tigga i en pose. it. spela under ett täcke. it. koka i en gryta. it.
blåsa i ett horn.
De äro slägt, som soen til äpple-säcken.
De äro sura sad’ räfwen om rönnbären.
De såfwa icke alla, som snusa.
Nasu stertentes interdum sunt vigilantes.
De äro icke alla helgon, som gå i kyrkan.
Non omnes sunt sancti, qui calcant limina templi.
De äro icke alla jungfrur, som krantsen bära.
De äro icke alla goda kockar, som bära långa knifwar.
Non sono tutti cuochi quelli, chi hanno i coltelli longi.
De äro icke alla goda prester, som draga sida kappor.
Den gråter icke guld, som aldrig guld ägde.
Ignoti nulla cupido. _Ovid._
Den intet godt wil gjöra, får altid något at förebära.
Abonne volonté ne manque jamais opportunité.
Den agelös lefwer, han ärelös dör.
Exlex qui vivit, etjam sine lege peribit.
Den som tar lönen, må ock gjöra bönen.
Pro stipe labor. it. Lucrum qui sentit, sentiat & onus.
Den sten, som ofta wältes, moßas icke.
Lapis sæpe volutatus non obducitur musco. _Erasm._
Pierre, qui roule, n’amasse point de mousse.
A rolling stone gathers no mosse.
Piétra mòssa non fà mucio.
Den är intet bättre som håller, än den som flår.
Tanto fa colui che tiène, come colui che scortica.
Den som tager en enka, han får både bord och bänkar.
Il trouve la nappe mise.
Den som will fånga loppor och ekorrar, får ej wara sen.
Den ena olyckan räcker den andra handen. it. har den andra i följe.
Nulla calamitas sola. it. Aliud ex alio malum gignitur.
_Terent._
Un abime attire l’autre. it. Un malheure amméne son frère.
Un mal non vien mai solo. it. Una disgracia tira l’àltra.
Den som ej lyder Far och Mor, får lyda pipor och trummor.
Audiet carnificem, spernens audire parentes.
Den ene plöjer, den andre sår, och ingen wet ho det äta får.
Alii sementem faciunt, alii metent. _Erasm._
Altri semina, àltri raccoglie.
Den som will plöja med hundar, skall gå före med bröd och efter med
smällpiska.
Den styfwern, man sparar, är så god som den man förtjenar.
A penny saved is a penny got.
Den som frågar, ger ej gärna.
Qui dare vult multis, non debet dicere vultis.
Den som wiskar plär ljuga.
_Hvo meget hvisker hand meget lyfver._
Den ena bär namnet, den andra gjör gagnet.
Tulit alter honores.
L’autre porte lenom et l’autre mange les chapons.
Den som kommer i wal, kommer i qwal.
Den som går i borgen, går i sorgen.
Sponde, noxa præsto est. _Plut._ it. Qui fide jubet, haud raro
dolet.
Qui repond paye.
He that goes borrowing goes sorrowing.
Den som gräfwer grop åt andra, faller sjelf deruti. it. Den som gildrar
för andra, faller sjelf i snaran.
Parat sibi malum, qui alteri. _Erasm._
Den som ej tager grisen när han är luden, får intet af honom när han är
suden.
Fronte capillata, post est occasio calva.
One must take the time by the forelock.
Den som är karl han steker fläsk.
Den wida far blir mycket wahr.
Den som wil ha alt det han ser, får gråta när andra ler.
Emas non quod opus, sed quod necesse est.
Den som skall köpa alt det han ser, får sälja alt det han äger.
Den litet sår han litet får.
Dens bröd, man äter, dens wisa får man qwäda.
Den intet har at gjöra, måste taga sig något at gjöra.
Homines nihil agendo male agere discunt.
Den som skall köpa korfwen af hunden, får ge honom fläsk igen. it. Det är
ej godt köpa hafre af gåsen.
Den som will fläsket nypa, måste ock kålen supa.
Carnibus haud dignus, qui male mandit olus.
Den det lilla försmår, han aldrig det stora får.
Post folia cadunt arbores. _Plaut._ it. Parvum servabis donec
majora tenebis.
Chi non guàrda il poco, perde il molto.
_Wer das geringe veracht, dem wird das grosse nicht gebracht._
Den kärnan will äta måste nöten bita.
Qui nucleum esse vult, nucem frangat. it.
Qui commodum quærit, a labore ne abhorreat.
Sie haben 1 Text von gelesen Schwedisch Literatur.
Weiter - Samling af Swenska Ordspråk - 2
- Teile
- Samling af Swenska Ordspråk - 1Jede Zeile stellt den Prozentsatz der Wörter pro 1000 häufigsten Wörter dar.Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 4127Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 205914.5 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern20.0 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern23.2 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern
- Samling af Swenska Ordspråk - 2Jede Zeile stellt den Prozentsatz der Wörter pro 1000 häufigsten Wörter dar.Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 4460Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 193214.5 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern20.5 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern24.2 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern
- Samling af Swenska Ordspråk - 3Jede Zeile stellt den Prozentsatz der Wörter pro 1000 häufigsten Wörter dar.Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 4216Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 197414.4 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern20.7 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern24.5 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern
- Samling af Swenska Ordspråk - 4Jede Zeile stellt den Prozentsatz der Wörter pro 1000 häufigsten Wörter dar.Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 4212Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 199414.7 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern20.5 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern23.7 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern
- Samling af Swenska Ordspråk - 5Jede Zeile stellt den Prozentsatz der Wörter pro 1000 häufigsten Wörter dar.Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 4146Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 204113.8 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern19.7 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern23.0 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern
- Samling af Swenska Ordspråk - 6Jede Zeile stellt den Prozentsatz der Wörter pro 1000 häufigsten Wörter dar.Die Gesamtzahl der Wörter beträgt 1109Die Gesamtzahl der eindeutigen Wörter beträgt 78015.8 der Wörter gehören zu den 2000 häufigsten Wörtern20.0 der Wörter gehören zu den 5000 häufigsten Wörtern23.2 der Wörter gehören zu den 8000 häufigsten Wörtern